Tja, Håkan här. Listar mina fem favoritgator i stan, de som gjort bäst ifrån sig i år.
5. Roflgatan - här är det alltid kul. Med små enkla medel har lokalbefolkningen gjort en till synes rätt tråkig gata kanonkul. Jag gillar verkligen att flanera längs den här gatan, här händer så mycket, och det finns inget kaffe. Istället dricker man en sorts välling som jag aldrig druckit någon annanstans. Det märkliga är att den äger.
4. Studiogränd - en undersökning har visat att i genomsnitt sju band repar här, dygnet runt, året runt. Här finns musiker från alla hörn i världen. I varje hus finns minst 12 replokaler och varje timme hålls någon sorts konsert nere i restaurangen i tolfte huset. Senast jag var där lirade jag lite congas med en västafrikansk/koreansk housefunkkvintett, plinkade lite triangel med några serbokroatiska noisemusikanter, och lirade funkgitarr med en peruansk popduo. Tiden går fort i Studiogränd.
3. Zuckerbergvägen - uppkallad efter Facebooks grundare men de bytte namn ganska snart, sen bytte man tillbaka. Här finns sevärdheter som Det underliga hjulet, ett bibliotek och arkiv över människor. Hjulet rör sig, snurrar i en oerhörd fart. 22 knop mätte jag det till senast. Sen spottas man ut a la värsta fritt fall och hänger i luften och matas med information. Det är kul men vet inte riktigt varför man måste hänga så länge.
2. Givadigpåmoppogränd - en anslagstavla för stans värsta busar. Här kommer du för att, träffa gangsters, göra skumma saker och planer, ja, ni fattar. Rigga blindträffar med söta tjejer/killar på fängelset Bumbo. Eller bara ta ett hederligt kokt stryk. Med extra salt, och lite till. Alla får chansen att visa vad de går för.
1. Kö-ö - Tekniskt sett inte en gata utan en spiralformad folkström som täcker stora delar av stadsdelen den närvarande befinner sig i. Denna massa av människor har som mål att ta sig till det lilla wiener-ståndet vid norra strand men har inte rört sig ännu. Listar ändå detta som nummer ett, det är en riktig kick att vara en del av klumpen som sveper med sig fler och fler vilsna turister varje dag.
Ja, det var min lista för den här gången. Nästa år kanske jag listar Gunthers kovar eller Doktor Kosmos plattor eller transalpinska ordspråk. Vi får se var tiden tar väg!
20091223
20091118
Biggie
"God middag. Klockan är 10.15 och det här är Biggie med trafikrapporten, von oben förrns ni lättar på trafiktrycket eller kolliderar, alltid vilandes mina uggleögon på era mörka Opels".
En betraktare i periferin. Sanningssägare och rapportör. Så har mitt liv tett sig de senaste 15 åren. Vet faktiskt inte varför jag med detta blogginlägg ska träda ut ur mitt hörn av himlen, be piloten sätta ner denna metalliska flygfarkost och stiga av. Men blev ombedd att skriva lite ditten och datten hära.. Det är väl för att jag är tjej.
Birgitta heter jag, men lystrar gärna till 'Biggie', känns mer.. kraftfullt, som en med pondus skulle heta.
En egenskap jag aldrig sett i min spegelbild. Flyger med Bell-helikoptern över en skramlig Volvo 242 och en Citroën C6 Sedan hela dagen. Man får visserligen lätt storhetsvansinne där uppe. Kan sitta tyst och lyssna på Rolling Stones i hörlurarna.
På sjuttiotalet var jag störst. Kunde ställa vem som helst på ända med en tvetydig blick. Hade ett rivigt gäng, Helen som snodde alla juveler, Elvira, torgföraren, och Janne med sitt mytologiska menageri.
Nu är alla likgiltiga inför tidigare livfulla ideal. Vi hörs aldrig av. De bor med döda familjer i villor i Roslagen och Enskede. Jag har stannat kvar i vårt sista rus.
Om det är något jag ändå skulle vilja föra fram här, i bästa Elvira-takt, så är det att vad du än gör så gör du någon illa.
Jag ser det, där på en av våra största städers motorvägar. Åker du för snabbt blir någon sur. Åker du för långsamt likaså. Talar du för mycket är du innerst inne besviken. Är du tyst så är du feg men kanske kan bygga en social karriär som missförstått geni.
När jag hovrar över E4 eller E18, händer det ändå ibland att bilarna där mitt i en mellanfil liksom stannar upp. Ett mirakel uppstår -- som en skänk från ovan -- blixtlåsprincipen, vår tids hängande trädgårdar. Lummiga och harmoniska. Fulla av kärlek. Då vågar jag plötsligt tro på människan, som Tommy Nilsson sjöng för några år sen.
Nä nu ska jag upp igen! Ni får allt nöja er med det här, sthlmboyz. Tack för mig
En betraktare i periferin. Sanningssägare och rapportör. Så har mitt liv tett sig de senaste 15 åren. Vet faktiskt inte varför jag med detta blogginlägg ska träda ut ur mitt hörn av himlen, be piloten sätta ner denna metalliska flygfarkost och stiga av. Men blev ombedd att skriva lite ditten och datten hära.. Det är väl för att jag är tjej.
Birgitta heter jag, men lystrar gärna till 'Biggie', känns mer.. kraftfullt, som en med pondus skulle heta.
En egenskap jag aldrig sett i min spegelbild. Flyger med Bell-helikoptern över en skramlig Volvo 242 och en Citroën C6 Sedan hela dagen. Man får visserligen lätt storhetsvansinne där uppe. Kan sitta tyst och lyssna på Rolling Stones i hörlurarna.
På sjuttiotalet var jag störst. Kunde ställa vem som helst på ända med en tvetydig blick. Hade ett rivigt gäng, Helen som snodde alla juveler, Elvira, torgföraren, och Janne med sitt mytologiska menageri.
Nu är alla likgiltiga inför tidigare livfulla ideal. Vi hörs aldrig av. De bor med döda familjer i villor i Roslagen och Enskede. Jag har stannat kvar i vårt sista rus.
Om det är något jag ändå skulle vilja föra fram här, i bästa Elvira-takt, så är det att vad du än gör så gör du någon illa.
Jag ser det, där på en av våra största städers motorvägar. Åker du för snabbt blir någon sur. Åker du för långsamt likaså. Talar du för mycket är du innerst inne besviken. Är du tyst så är du feg men kanske kan bygga en social karriär som missförstått geni.
När jag hovrar över E4 eller E18, händer det ändå ibland att bilarna där mitt i en mellanfil liksom stannar upp. Ett mirakel uppstår -- som en skänk från ovan -- blixtlåsprincipen, vår tids hängande trädgårdar. Lummiga och harmoniska. Fulla av kärlek. Då vågar jag plötsligt tro på människan, som Tommy Nilsson sjöng för några år sen.
Nä nu ska jag upp igen! Ni får allt nöja er med det här, sthlmboyz. Tack för mig
20091115
Allt är biologi
Hej, jag heter Jurek. Det kanske var därför ni ville att jag skriva i bloggen, jag vet inte. För att jag heter Jurek. Okej, jag vet att det är lite naivt att tänka så, men ändå, kanske. Min farbror brukade kalla mig Jurka.
Allt är biologi. Det är min ståndpunkt. Du kanske tycker den är enkel, visst, det är den. Till en viss del, men allt är biologi.
Jag försöker ha minsta möjliga hjärnkapacitet.
En gång åkte jag till Karpaterna. Du kanske undrar vad jag gjorde i Karpaterna? Jag kanske inte vill säga det här.
Allt är biologi. Allt är biolgoi. Allt är bilgogg. Allt är bilogil. Allt är biologi. Allt är biologi. Allt är biologi. Allt är biologo. Allt är bilogil. Allt är bliolgi.
När jag säger hejdå kommer jag försvinna härifrån och inte skriva mer på den här bloggen. Jag kommer åka igenom den här stan, gå sista biten hem, komma till porten, slå portkoden, öppna porten, gå uppför trapphuset, låsa upp ytterdörren, gå in i lägenheten, och ta en dusch. Sen kommer jag dammsuga och sedan kommer jag mata mina fiskar. Mina fiskar heter Sixten, Kaspar, Cleo, Baxter, Thomas, Sören och Claes.
Allt är biologi. Det är min ståndpunkt. Du kanske tycker den är enkel, visst, det är den. Till en viss del, men allt är biologi.
Jag försöker ha minsta möjliga hjärnkapacitet.
En gång åkte jag till Karpaterna. Du kanske undrar vad jag gjorde i Karpaterna? Jag kanske inte vill säga det här.
Allt är biologi. Allt är biolgoi. Allt är bilgogg. Allt är bilogil. Allt är biologi. Allt är biologi. Allt är biologi. Allt är biologo. Allt är bilogil. Allt är bliolgi.
När jag säger hejdå kommer jag försvinna härifrån och inte skriva mer på den här bloggen. Jag kommer åka igenom den här stan, gå sista biten hem, komma till porten, slå portkoden, öppna porten, gå uppför trapphuset, låsa upp ytterdörren, gå in i lägenheten, och ta en dusch. Sen kommer jag dammsuga och sedan kommer jag mata mina fiskar. Mina fiskar heter Sixten, Kaspar, Cleo, Baxter, Thomas, Sören och Claes.
20091113
Malmen
Så, nu är jag här. Det var inte så svårt att ta sig hit.
Fyran hela vägen.
Jag heter Malmen. Man har bett mig att skriva ett inlägg på den här bloggen. Varför vet jag inte riktigt, jag har inte fått några riktlinjer för mitt inlägg. Jag känner mig förstås smickrad, men samtidigt konfunderad över vad jag ska författa. Mina talanger är liksom lite komplicerade att visa i text, de är inte anpassade för textformatet så att säga. Men om ni (läsaren/läsarna förmodar jag) hade varit här med mig nu hade jag kunnat visa vilken skicklig imitatör jag är. Bland mina specialitéer finns Jan Guillou, kakaduor, BOSCH-dammsugare från 60-talet och Black & Decker högtryckstvätt från -94. Jag är även god utövare av diverse instrument: panflöjt, dragspel, valthorn och mungiga. Jag skulle t.e.x. kunna framföra "Carmina burana" av Carl Orff med de två senare nämnda. Ni skulle bli imponerade. Jag är även bra på att rita teckningar av Shinkansen-tåg och andra typiska japanska motiv som brukar tilltalas av en västerländsk kulturelit. Men jag har ju fått i uppdrag att skriva på den här bloggen.
Jag heter egentligen inte Malmen, men jag har blivit kallad för det lejonparten av mitt liv och ser mig själv som det namnet. Om du skulle se mig skulle du tycka att det verkar logiskt. Jag ser liksom ut som en malm, fast alltså inte som en malm-malm, som i Östermalm och Södermalm och såntdär, utan snarare just som en malm. En såndär malm som aldrig fick vara med i någon skön serietidning eller soft barnprogram.
Jag har kommit att personifiera mig med namnet, och känner mig inte alls bekant med mitt ursprungliga namn. Om jag inte hade levt i ett samhälle som detta (där man dagligdags blir påmind om sitt "egentliga" namn genom sociala system som exempelvis Facebook och bankkontot och skolkatalogen) hade jag glömt bort mitt "egentliga" namn för länge sedan.
Vad kan jag då berätta som har något värde? Tja... i morse hörde jag på nyheterna att tandborstning är bra för hjärnan. Utan att ta reda på ytterligare detaljer kring ämnet har jag formulerat en handlingsplan för det kommande året, med ett provisoriskt schema för en vanlig dag. Jag kom fram till att det rimligtvis går att hålla sig till 26, 5 borstningar om dagen, på en höft. Man får förstås räkna med ett visst bortfall några dagar (när man går på klubb är det nog inte så populärt att hala fram borsten!), men å andra sidan ett överskott andra dagar (söndagar gör jag inte många knop... då kan jag vara i badrummet hela dagen, hehe).
Planen är att ej överskrida 10 tandkrämstuber i veckan, och att se resultatet efter 3 månader.
Fyran hela vägen.
Jag heter Malmen. Man har bett mig att skriva ett inlägg på den här bloggen. Varför vet jag inte riktigt, jag har inte fått några riktlinjer för mitt inlägg. Jag känner mig förstås smickrad, men samtidigt konfunderad över vad jag ska författa. Mina talanger är liksom lite komplicerade att visa i text, de är inte anpassade för textformatet så att säga. Men om ni (läsaren/läsarna förmodar jag) hade varit här med mig nu hade jag kunnat visa vilken skicklig imitatör jag är. Bland mina specialitéer finns Jan Guillou, kakaduor, BOSCH-dammsugare från 60-talet och Black & Decker högtryckstvätt från -94. Jag är även god utövare av diverse instrument: panflöjt, dragspel, valthorn och mungiga. Jag skulle t.e.x. kunna framföra "Carmina burana" av Carl Orff med de två senare nämnda. Ni skulle bli imponerade. Jag är även bra på att rita teckningar av Shinkansen-tåg och andra typiska japanska motiv som brukar tilltalas av en västerländsk kulturelit. Men jag har ju fått i uppdrag att skriva på den här bloggen.
Jag heter egentligen inte Malmen, men jag har blivit kallad för det lejonparten av mitt liv och ser mig själv som det namnet. Om du skulle se mig skulle du tycka att det verkar logiskt. Jag ser liksom ut som en malm, fast alltså inte som en malm-malm, som i Östermalm och Södermalm och såntdär, utan snarare just som en malm. En såndär malm som aldrig fick vara med i någon skön serietidning eller soft barnprogram.
Jag har kommit att personifiera mig med namnet, och känner mig inte alls bekant med mitt ursprungliga namn. Om jag inte hade levt i ett samhälle som detta (där man dagligdags blir påmind om sitt "egentliga" namn genom sociala system som exempelvis Facebook och bankkontot och skolkatalogen) hade jag glömt bort mitt "egentliga" namn för länge sedan.
Vad kan jag då berätta som har något värde? Tja... i morse hörde jag på nyheterna att tandborstning är bra för hjärnan. Utan att ta reda på ytterligare detaljer kring ämnet har jag formulerat en handlingsplan för det kommande året, med ett provisoriskt schema för en vanlig dag. Jag kom fram till att det rimligtvis går att hålla sig till 26, 5 borstningar om dagen, på en höft. Man får förstås räkna med ett visst bortfall några dagar (när man går på klubb är det nog inte så populärt att hala fram borsten!), men å andra sidan ett överskott andra dagar (söndagar gör jag inte många knop... då kan jag vara i badrummet hela dagen, hehe).
Planen är att ej överskrida 10 tandkrämstuber i veckan, och att se resultatet efter 3 månader.
20091106
Hörru du
Aej, var tog han vägen? Han bara kom in hit och gick omkring och skrek. Sen började han sluddra massa konstiga grejer, osammanhängande bitar ur ett osammanhängande liv. Okej jag känner inte honom men han betedde sig fan lite underligt asså. Och nu undrar jag bara var han tog vägen? Om man kommer hit och skriker kan man väl åtminstone vara ödmjuk och stanna en stund? Annars lämnar man ju ett konstigt intryck på andra, liksom.
Plus att det nu luktar bacon här. Fy fan, jag hatar bacon. Alltid hatat bacon. Hatat bacon så jävla mycket. Ja, du vet jag är en sånhär fräsch person. Fräsch brud. Aldrig bangat för fräscha grejer. Äter inte snask och äckliga grejer som bacon. Så är det. Äter inte bacon. Bacon går inte ned.
Vi hade kunnat bli vänner faktiskt. Jag tror på det riktigt, ibland. Ibland är det svårt att leva, ibland har man bara så jävla tråkigt. Ibland vill jag bara äta chips, även fast jag är så fräsch. Ibland vill jag bara lyssna på pretto-jazz. Ibland vill jag bara tugga dextrosol. Ibland vill jag bara... aej jag ska inte gå in för mycket på vad jag ibland vill men...
Det är alltid kicken.
Plus att det nu luktar bacon här. Fy fan, jag hatar bacon. Alltid hatat bacon. Hatat bacon så jävla mycket. Ja, du vet jag är en sånhär fräsch person. Fräsch brud. Aldrig bangat för fräscha grejer. Äter inte snask och äckliga grejer som bacon. Så är det. Äter inte bacon. Bacon går inte ned.
Vi hade kunnat bli vänner faktiskt. Jag tror på det riktigt, ibland. Ibland är det svårt att leva, ibland har man bara så jävla tråkigt. Ibland vill jag bara äta chips, även fast jag är så fräsch. Ibland vill jag bara lyssna på pretto-jazz. Ibland vill jag bara tugga dextrosol. Ibland vill jag bara... aej jag ska inte gå in för mycket på vad jag ibland vill men...
Det är alltid kicken.
20091029
Min dag
Jag lyssnar numera bara på Hall & Oates.
Jag skiter i vad du tycker om det, du förstår ändå inte. Jag vet inte om jag orkar bry mig om massa skitgrejer längre.
Hall & Oates... jag behöver inget mer. Inget. Mer.
Dagen börjar med att jag kokar lite ägg - lyssnar på Hall & Oates, helst självbetitlade plattan.
Vad som sen händer är svårt att precisera, men låt mig förklara det kort genom att säga att jag lyssnar på Hall & Oates. Kan variera lite vilka plattor det blir, men det tenderar att oftast bli H2O-plattan....
Sedan går jag ut. I lurarna - Hall & Oates.
Vart jag sen tar mig? Svårt att säga. Oftast blir det Kulturhuset. Jag kan faktiskt spela schack. Du vet där får vem som helst vara med bara man gillar schack (och är bra på det). Under pauserna blir det Hall & Oates.
När jag är färdig där smyger jag över till Kladdes kebab, ja, du förstår jag och Kladde är gamla gymnasiepolare. Sen fixar han en schyst kombotallrik extra allt. Och spelar Hall & Oates - för mig.
Kladde brukar spela "Abandoned Luncheonette" lite på skoj när jag är på väg att dra. Sen drar jag.
Går igenom stan, lyssnar på Hall & Oates, tar tuben. Köper en räktrålare, nynnar på "Sara Smile" när jag väntar på att få min räktrålare.
När jag sedan nått hallen i mitt hem börjar jag lägga ett pussel och lyssnar på Hall & Oates. Eller så drar jag och köper ett sexpack bayerskt, drar hem igen, släcker ner överallt i lägenheten, slår mig ner bekvämt och lyssnar igenom "War babies"-plattan och "Private eyes" samtidigt som jag långsamt låter sexpacket sköljas ner i kroppen. Sedan tänder jag en rökelse och drar igenom "Abandoned luncheonette"-skivan. För den är så stört bra.
Sedan går jag in på datorn och youtubar några sköna Hall & Oates-videoer.
När jag sen ligger i sängen på kvällen för att sova tänker jag på Hall & Oates, jag tänker på en solsemester i Kalifornien någon gång på 80-talet: vi spelar volleyboll och springer tillsammans genom kilometerlånga stränder, tjejer, tuffa herrgårdsvagnar fyllda med gott käk, skön vindsurfning. Darryl, John och jag. I varsin solstol. Med varsin Piña colada. En resa som aldrig blev av. Jag var för liten då.
Efter det somnar jag.
Jag skiter i vad du tycker om det, du förstår ändå inte. Jag vet inte om jag orkar bry mig om massa skitgrejer längre.
Hall & Oates... jag behöver inget mer. Inget. Mer.
Dagen börjar med att jag kokar lite ägg - lyssnar på Hall & Oates, helst självbetitlade plattan.
Vad som sen händer är svårt att precisera, men låt mig förklara det kort genom att säga att jag lyssnar på Hall & Oates. Kan variera lite vilka plattor det blir, men det tenderar att oftast bli H2O-plattan....
Sedan går jag ut. I lurarna - Hall & Oates.
Vart jag sen tar mig? Svårt att säga. Oftast blir det Kulturhuset. Jag kan faktiskt spela schack. Du vet där får vem som helst vara med bara man gillar schack (och är bra på det). Under pauserna blir det Hall & Oates.
När jag är färdig där smyger jag över till Kladdes kebab, ja, du förstår jag och Kladde är gamla gymnasiepolare. Sen fixar han en schyst kombotallrik extra allt. Och spelar Hall & Oates - för mig.
Kladde brukar spela "Abandoned Luncheonette" lite på skoj när jag är på väg att dra. Sen drar jag.
Går igenom stan, lyssnar på Hall & Oates, tar tuben. Köper en räktrålare, nynnar på "Sara Smile" när jag väntar på att få min räktrålare.
När jag sedan nått hallen i mitt hem börjar jag lägga ett pussel och lyssnar på Hall & Oates. Eller så drar jag och köper ett sexpack bayerskt, drar hem igen, släcker ner överallt i lägenheten, slår mig ner bekvämt och lyssnar igenom "War babies"-plattan och "Private eyes" samtidigt som jag långsamt låter sexpacket sköljas ner i kroppen. Sedan tänder jag en rökelse och drar igenom "Abandoned luncheonette"-skivan. För den är så stört bra.
Sedan går jag in på datorn och youtubar några sköna Hall & Oates-videoer.
När jag sen ligger i sängen på kvällen för att sova tänker jag på Hall & Oates, jag tänker på en solsemester i Kalifornien någon gång på 80-talet: vi spelar volleyboll och springer tillsammans genom kilometerlånga stränder, tjejer, tuffa herrgårdsvagnar fyllda med gott käk, skön vindsurfning. Darryl, John och jag. I varsin solstol. Med varsin Piña colada. En resa som aldrig blev av. Jag var för liten då.
Efter det somnar jag.
20091018
Blaj
Galle Gom stack pipan genom bokpärmen och chansade med ett avslaget gnyende.
Tuva Novotny frågade om hon klämde finnarna för hårt.
Ulf kom sprudlande in i rummet.
- Hur går det i matchen? undrade han, överdrivet uppspelt med två mörka fläckar i armhålorna.
- Asså.
- Schs!
- Nu tycker jag det blev lite dålig stämning.
- Va jag är ju jätteglad!
- Vad tycker du om mig?
- Ja.. klart jag gillar dig
- Ja, vad bra, jag gillar dig med.. Men jag ÄLSKAR dig inte.
- Nä.. hehe det är väl mer som med arbetskollegor.
- JA, hehe.
- Jobbar man tillsammans ligger man ju inte tillsammans.
Tuva Novotny frågade om hon klämde finnarna för hårt.
Ulf kom sprudlande in i rummet.
- Hur går det i matchen? undrade han, överdrivet uppspelt med två mörka fläckar i armhålorna.
- Asså.
- Schs!
- Nu tycker jag det blev lite dålig stämning.
- Va jag är ju jätteglad!
- Vad tycker du om mig?
- Ja.. klart jag gillar dig
- Ja, vad bra, jag gillar dig med.. Men jag ÄLSKAR dig inte.
- Nä.. hehe det är väl mer som med arbetskollegor.
- JA, hehe.
- Jobbar man tillsammans ligger man ju inte tillsammans.
Okej
Hejsan, nu är jag här. Jag skulle vilja göra lite korrigeringar här... vänta, det var fan vad det var tyst här. HaLlÅ!"!"!"!!!1 [Eko]
Jag ser att det var ett tag sedan det skrevs någonting här. Men jag är här för att göra en liten rättelse, det gäller förrförra inlägget. Alltså... jag har några synpunkter på det hela. Okej, alla papper blir blanka. Det är okej. Du känner nyhetens behag, visst visst, kör. Men det där med att ett problem aldrig kommer smaka godare i sällskap med ett annat...? Jasså det vet jag inte om jag kan skriva under på alltså. Jag vill påstå att det förhåller sig tvärtom. TVÄRT OMM. Jag kände en gång en kille som hette Omm, fresten. Harald Omm. En riktig helyllekille. Jag tror att du hade gillat honom. Det finns så mycket jag kan och vill berätta om Harald. Han var en så fin kille ser du. Harald Omm. Smaka bara på namnet, Harald Omm. En riktig Omm... jag har glömt hur vi lärde känna varandra och t.o.m. varför vi inte ses så ofta längre, men jag antar att det har med åldern att göra. Han har sitt och jag har mitt, som sagt. Jag orkar inte dra till Gröndal, han orkar inte dra till Näsby Park. Pensionärer du vet. Man har ju nog med alla barnbarn och så som man ska hinna träffa och gå på bio med. Annars hade vi nog setts oftare, druckit kaffe, ätit glass, rökt gräs. Ja, Harald var riktigt förtjust i det där sistnämnda. Kanske lite för förtjust faktiskt, men han dämpade sig sen när han blev tvungen att strukturera sig själv.
Vi hade många fina stunder tillsammans, det var en allmänt god stämning när vi sågs. Ibland sågs vi vid tretiden på dagen och fribrottades till midnatt, eller bara satt och lyssnade på Bach och diskuterade med vår vän som var son till en nigeriansk hövding. Vi pratade ofta om att starta en jazztrio och turnera runt, speciellt i Danmark för där var kvinnorna så vackra. Många gånger tog vi bilen till Christiania. Det var ju på 50-talet, du skulle sett hur det var då! När jag bildgooglar det där stället idag är allt jag ser bara en kopia av en kopia av en kopia av en kopia av det som VI såg när vi tog folkan dit -56 och häpnade i veckor.
Jag ser att det var ett tag sedan det skrevs någonting här. Men jag är här för att göra en liten rättelse, det gäller förrförra inlägget. Alltså... jag har några synpunkter på det hela. Okej, alla papper blir blanka. Det är okej. Du känner nyhetens behag, visst visst, kör. Men det där med att ett problem aldrig kommer smaka godare i sällskap med ett annat...? Jasså det vet jag inte om jag kan skriva under på alltså. Jag vill påstå att det förhåller sig tvärtom. TVÄRT OMM. Jag kände en gång en kille som hette Omm, fresten. Harald Omm. En riktig helyllekille. Jag tror att du hade gillat honom. Det finns så mycket jag kan och vill berätta om Harald. Han var en så fin kille ser du. Harald Omm. Smaka bara på namnet, Harald Omm. En riktig Omm... jag har glömt hur vi lärde känna varandra och t.o.m. varför vi inte ses så ofta längre, men jag antar att det har med åldern att göra. Han har sitt och jag har mitt, som sagt. Jag orkar inte dra till Gröndal, han orkar inte dra till Näsby Park. Pensionärer du vet. Man har ju nog med alla barnbarn och så som man ska hinna träffa och gå på bio med. Annars hade vi nog setts oftare, druckit kaffe, ätit glass, rökt gräs. Ja, Harald var riktigt förtjust i det där sistnämnda. Kanske lite för förtjust faktiskt, men han dämpade sig sen när han blev tvungen att strukturera sig själv.
Vi hade många fina stunder tillsammans, det var en allmänt god stämning när vi sågs. Ibland sågs vi vid tretiden på dagen och fribrottades till midnatt, eller bara satt och lyssnade på Bach och diskuterade med vår vän som var son till en nigeriansk hövding. Vi pratade ofta om att starta en jazztrio och turnera runt, speciellt i Danmark för där var kvinnorna så vackra. Många gånger tog vi bilen till Christiania. Det var ju på 50-talet, du skulle sett hur det var då! När jag bildgooglar det där stället idag är allt jag ser bara en kopia av en kopia av en kopia av en kopia av det som VI såg när vi tog folkan dit -56 och häpnade i veckor.
20091008
Bästa känslan
Måste ju vara att vakna upp ur en koma. När ingen kan komma med hypokondrianklagelser. Mötet & vakandet runt den vita sjukhussängen. Man har gjort ngt legendariskt & har all rätt att njuta av de goda frukterna. En tid av återhämtning & återbyggnad, allt det jävliga är över. Bloggkoman har äntligen upphört.
20090927
Alla papper blir blanka, det har gått en dag. Jag har kapitulerat, nu känns nyhetens behag. Stekt strömming kommer alltid smaka godare i sällskap med någon, ett problem kommer aldrig smaka godare i sällskap med ett annat problem. Du kan trycka på knappen nu. Om du är den ende med pensel, äre bara du som kan måla in dig i ett hörn.
Sätt på en skiva från förr och känn livets värme som en kopp te från ett fik i staden du växte upp i. Svara när telefonen ringer, svara inte otrevligt, det kommer alltid finnas någon som vill ringa dig. Eller inte, men ändå.
Du kommer aldrig stå stilla som ett träd, så låt dig kastas som en sten från strand till strand, spolas genom hav och rinna genom handen till den som kastat upp dig i luften med andra stenar och ramsat "Hur många barn ska jag ha när jag blir stor!".
Låt dig inte hindras för mycket, av exempelvis tankar som forsar i din hjärna. Du är mest en papperslapp som fladdrar i universum.
Lägg märke till solnedgången, i alla fall kommer den aldrig se exakt likadan ut igen... fucka aldrig upp, isolera dig för en timme eller två och låt dig hänföras av en svartvit film från 1945.
Ät för mycket choklad så länge du inte blivit för tjock. Skriv inte på näsor, dom är ömtåliga och gjorda för att lukta med.
Sätt på en skiva från förr och känn livets värme som en kopp te från ett fik i staden du växte upp i. Svara när telefonen ringer, svara inte otrevligt, det kommer alltid finnas någon som vill ringa dig. Eller inte, men ändå.
Du kommer aldrig stå stilla som ett träd, så låt dig kastas som en sten från strand till strand, spolas genom hav och rinna genom handen till den som kastat upp dig i luften med andra stenar och ramsat "Hur många barn ska jag ha när jag blir stor!".
Låt dig inte hindras för mycket, av exempelvis tankar som forsar i din hjärna. Du är mest en papperslapp som fladdrar i universum.
Lägg märke till solnedgången, i alla fall kommer den aldrig se exakt likadan ut igen... fucka aldrig upp, isolera dig för en timme eller två och låt dig hänföras av en svartvit film från 1945.
Ät för mycket choklad så länge du inte blivit för tjock. Skriv inte på näsor, dom är ömtåliga och gjorda för att lukta med.
20090923
När barmen tog sig genom elden
Där uppenbarade den sig framför mig, stenen. Utan att fråga gav den mig svar på flera frågor, bland annat frågan om det icke-existentiella vakuum som utbrett sig i mitt liv den senaste tiden. Det hade aldrig kunnat gestalta sig på något annat sätt. Stenen siktade noga och tog sig in till mitt innersta, och smutsade ner mig med mina befläckade aningar och min trolöshet. Allt var blottat och jag fann mig stilla och darrande utan att kunna bekräfta eller definiera det manliga, det som brinner i hjärtat. En fadd smak av avgrund och anspråkslöshet tog över, och stenen var iskall med sin blick. Jag försökte vända mig inåt och nå en plats där fördärv och kala fläckar av gedigen mållöshet kunde ge mig ett vapen till försvar. Inget.
20090922
20090912
Det skulle bli hans år. Då ringde Cirkus.
Plötsligt fick han nog.
Det hade rullat på sen år 2000. Plattor, shower, föreställningar. Och så om igen.
Björn Skifs säger att han blev "fed up" på sig själv.
Han började tänka:
- Man kanske bara skulle gå och skrota, låta dagen komma och gå. Börja oroa sig för saker som om grinden där hemma håller. Om vi ska måla om? Eller kanske leasa får till sommaren?
Svaret blev en time out.
Han leasade till och med de där fåren. Sex stycken: Elliot, Stella, Boel, Ulla, Rusta och Kokos.
Sen fick ledigheten ett abrupt slut. Ett samtal och ett erbjudande om en anrik lokal på Djurgården i Stockholm var vad som behövdes.
- Cirkus är Cirkus. Även om man har ett sabbatsår sätter huvudet i gång, säger Björn.
Premiären för "Björn Skifs - en show på Cirkus 2010" hålls den 29 januari.
Det hade rullat på sen år 2000. Plattor, shower, föreställningar. Och så om igen.
Björn Skifs säger att han blev "fed up" på sig själv.
Han började tänka:
- Man kanske bara skulle gå och skrota, låta dagen komma och gå. Börja oroa sig för saker som om grinden där hemma håller. Om vi ska måla om? Eller kanske leasa får till sommaren?
Svaret blev en time out.
Han leasade till och med de där fåren. Sex stycken: Elliot, Stella, Boel, Ulla, Rusta och Kokos.
Sen fick ledigheten ett abrupt slut. Ett samtal och ett erbjudande om en anrik lokal på Djurgården i Stockholm var vad som behövdes.
- Cirkus är Cirkus. Även om man har ett sabbatsår sätter huvudet i gång, säger Björn.
Premiären för "Björn Skifs - en show på Cirkus 2010" hålls den 29 januari.
20090911
Jag stal min väns spiralblock under en engelskalektion i början av första året på gymnasiet. Han var lönnfet och luktade, inte stank, luktade av feber och de polyesterskjortor han alltid bar. Blocket var fullt av hans spretiga blyertsteckningar och dikter. Jag lämnade aldrig tillbaka det.
"Jag gick in på sjukhuset med en kärleksfull
Hjälm av morfin
Runt min överkropp
Ingen vet
För ingen annan var där
Egentligen
Jag gick in på sjukhuset med ett par kärleksfulla
Skor av sobril
Receptionen tycktes obemmannad
Egentligen
Satt en kvinna där
Men ingen var där
Alla var där
Jag brände dem alla
Rökte dem ända ner till filtret
En mörk bitande vinter spetsad med
Cancer
Så jag gick in på sjukhuset
Ingen visste ingen var där
Egentligen
Och jag hade något elakt ont stickande i
Kroppen
Alla var där
Men det enda jag egentligen minns är att jag såg Trollkarlen från Oz
För första gången
Nu
Två år senare
Önskar jag att jag hade stannat på sjukhuset
Levt resten av livet med lukten av desinfektionsmedel
Och en nyvunnen saknad jag skulle ha vårdat
Vattnat den varje morgon
Talat till den
Den enda som skulle nickat instämmande"
"Jag gick in på sjukhuset med en kärleksfull
Hjälm av morfin
Runt min överkropp
Ingen vet
För ingen annan var där
Egentligen
Jag gick in på sjukhuset med ett par kärleksfulla
Skor av sobril
Receptionen tycktes obemmannad
Egentligen
Satt en kvinna där
Men ingen var där
Alla var där
Jag brände dem alla
Rökte dem ända ner till filtret
En mörk bitande vinter spetsad med
Cancer
Så jag gick in på sjukhuset
Ingen visste ingen var där
Egentligen
Och jag hade något elakt ont stickande i
Kroppen
Alla var där
Men det enda jag egentligen minns är att jag såg Trollkarlen från Oz
För första gången
Nu
Två år senare
Önskar jag att jag hade stannat på sjukhuset
Levt resten av livet med lukten av desinfektionsmedel
Och en nyvunnen saknad jag skulle ha vårdat
Vattnat den varje morgon
Talat till den
Den enda som skulle nickat instämmande"
20090906
Dagarna gick. Det blev söndag. Då vaknade jag sent och låg och tänkte på var hunden kom ifrån, sen gick jag upp och kokade kaffe, te och gjorde varm choklad och sen satt jag vid datorn med tre olika koppar och softade.
Jag hade undrat om han skulle höra av sig igen. Men jag hade nästan glömt det där konstiga samtalet. Stressig stämning när han ringde. I Mannos bil på Karlavägen, satt och surrade. På väg. Manno har problem i livet. Kör runt i massa konstiga bilar och försöker lösa problemen. Hela tiden dyker det upp nya tyvärr. Ofta tänker jag att han inte fattar någonting. Min morfar brukade säga att man bara behöver två saker här i livet: sunt bondförnuft och självbevarelsedrift. Manno saknar fan båda. Konstigt egentligen, eftersom han kommer från bulgariska bondfamiljer. Min morfar var också bonde. Han var bäst i hela provinsen på att odla äggplantor.
Jag hade undrat om han skulle höra av sig igen. Men jag hade nästan glömt det där konstiga samtalet. Stressig stämning när han ringde. I Mannos bil på Karlavägen, satt och surrade. På väg. Manno har problem i livet. Kör runt i massa konstiga bilar och försöker lösa problemen. Hela tiden dyker det upp nya tyvärr. Ofta tänker jag att han inte fattar någonting. Min morfar brukade säga att man bara behöver två saker här i livet: sunt bondförnuft och självbevarelsedrift. Manno saknar fan båda. Konstigt egentligen, eftersom han kommer från bulgariska bondfamiljer. Min morfar var också bonde. Han var bäst i hela provinsen på att odla äggplantor.
20090901
Samtalet
- Hallå?!
- Hallå?
- Vem är detta?
- Öh, är det här 0701 52 88 20?
- Det stämmer.
- Okej....
- Vem undrar?
- Ja, alltså... jag heter Vaclav och...
- Vaclav! Som den gamle tjeckoslovakiske presidenten?
- Ja, eller tjeckiske...
- Där ser man. Jag trodde aldrig jag skulle få nöjet att språka med en Vaclav.
- Nehe... öh
- Så min gode Vaclav, vad kan jag hjälpa dig med? Lessen om det är lite dåligt ljud men jag sitter här i baksätet på min kompis bil och han gillar att lyssna på musik högt. Hör du låten? Bra va?
- Mhm, den där är bra.
- Lenny Kravitz. Köpte alla hans skivor när man fortfarande gjorde sånt.
- Ok..
- Köpte skivor alltså.
- "I belong to you, and you, you belong to meeeee to!".
...
- Men Vaclav, vad kunde jag hjälpa dig med? Varför ringer du mig nu?
- Ja, alltså.
- Vaclav.
- Ditt nummer låg på en lapp på mitt vardagsrumsbord.
- Jaha.
- Ja, och jag har faktiskt glömt varför jag skulle ringa det.
- Glömt? Vaclav... en sak får du inte glömma... jag är en upptagen människa. Mycket upptagen. Att bara ringa mig på det här viset och sen glömma varför går helt enkelt inte för sig.
- Jag är hemskt ledsen. Det var absolut inte meningen.
- Nej, det brukar låta så. - Men för en gångs skull känner jag mig generös och frikostig. Jag sitter i ett baksäte och lyssnar på Lenny Kravitz. Du heter Vaclav. Så jag ger dig en chans.
- Okej...
- Ja, jag tar mig alltså tid att luska ut vad det är du kan vilja mena med det här samtalet.
- Jaha, men... jag tror att jag har glömt varför jag har ditt nummer.
- Mmmm... du sa det.
- Ja...
- Du, du kanske behöver hjälp med något. Och mitt nummer har kanske skrivits ner för att ge dig hjälp på något sätt..
- Ja, det är mycket möjligt.
- Så då är den naturliga följdfrågan: vad behöver Vaclav hjälp med?
- Ptja.. det är väl en del kanske. Men inget direkt faktiskt.
- Jaså?? Fan du är ju hopplös.
- Äävafan händer?
- Du jag surrar med nån jävel här, vänta.
- Hallå
Samtalet bryts.
- Hallå?
- Vem är detta?
- Öh, är det här 0701 52 88 20?
- Det stämmer.
- Okej....
- Vem undrar?
- Ja, alltså... jag heter Vaclav och...
- Vaclav! Som den gamle tjeckoslovakiske presidenten?
- Ja, eller tjeckiske...
- Där ser man. Jag trodde aldrig jag skulle få nöjet att språka med en Vaclav.
- Nehe... öh
- Så min gode Vaclav, vad kan jag hjälpa dig med? Lessen om det är lite dåligt ljud men jag sitter här i baksätet på min kompis bil och han gillar att lyssna på musik högt. Hör du låten? Bra va?
- Mhm, den där är bra.
- Lenny Kravitz. Köpte alla hans skivor när man fortfarande gjorde sånt.
- Ok..
- Köpte skivor alltså.
- "I belong to you, and you, you belong to meeeee to!".
...
- Men Vaclav, vad kunde jag hjälpa dig med? Varför ringer du mig nu?
- Ja, alltså.
- Vaclav.
- Ditt nummer låg på en lapp på mitt vardagsrumsbord.
- Jaha.
- Ja, och jag har faktiskt glömt varför jag skulle ringa det.
- Glömt? Vaclav... en sak får du inte glömma... jag är en upptagen människa. Mycket upptagen. Att bara ringa mig på det här viset och sen glömma varför går helt enkelt inte för sig.
- Jag är hemskt ledsen. Det var absolut inte meningen.
- Nej, det brukar låta så. - Men för en gångs skull känner jag mig generös och frikostig. Jag sitter i ett baksäte och lyssnar på Lenny Kravitz. Du heter Vaclav. Så jag ger dig en chans.
- Okej...
- Ja, jag tar mig alltså tid att luska ut vad det är du kan vilja mena med det här samtalet.
- Jaha, men... jag tror att jag har glömt varför jag har ditt nummer.
- Mmmm... du sa det.
- Ja...
- Du, du kanske behöver hjälp med något. Och mitt nummer har kanske skrivits ner för att ge dig hjälp på något sätt..
- Ja, det är mycket möjligt.
- Så då är den naturliga följdfrågan: vad behöver Vaclav hjälp med?
- Ptja.. det är väl en del kanske. Men inget direkt faktiskt.
- Jaså?? Fan du är ju hopplös.
- Äävafan händer?
- Du jag surrar med nån jävel här, vänta.
- Hallå
Samtalet bryts.
20090831
En bok om samtalsämnen
Vaclav Vopat fick inte upp ölburken. Hur han än slet i metallförseglingen, hördes aldrig det tillfredsställande pysande ljudet från hans Spendrups Premium Gold, 3,5.
Han sög besviket ur ölen i stället. Så hade han löst problemet med många andra drycker han samlat på, för att på så sätt inte förstöra burkarnas utseende. Zingo, Vanilla Coke.. en Kiwiläsk som hette Kalle Sprätt som han hittat i en tobaksaffär i Högdalen.
Vaclav började gråta. Han satt i vardagsrummet, watching TV. Men utan att ha slagit på någon kanal. Han tittade in i den svarta rutan, ofta kändes det mer meditativt att så att säga 'låtsas kolla' jämfört med allt zappande.
På vardagsrumsbordet framför honom låg en bok om samtalsämnen, samt ett telefonnummer nedklottrat på bokmärkeslappen som låg strax bredvid boken.
Vaclav bläddrade nervöst i boken och reste sig från fåtöljen mycket långsamt. Nästan obeslutsamt. Han tog några makliga steg ut i tamburen och beredde sig på att ringa samtalet.
Han sög besviket ur ölen i stället. Så hade han löst problemet med många andra drycker han samlat på, för att på så sätt inte förstöra burkarnas utseende. Zingo, Vanilla Coke.. en Kiwiläsk som hette Kalle Sprätt som han hittat i en tobaksaffär i Högdalen.
Vaclav började gråta. Han satt i vardagsrummet, watching TV. Men utan att ha slagit på någon kanal. Han tittade in i den svarta rutan, ofta kändes det mer meditativt att så att säga 'låtsas kolla' jämfört med allt zappande.
På vardagsrumsbordet framför honom låg en bok om samtalsämnen, samt ett telefonnummer nedklottrat på bokmärkeslappen som låg strax bredvid boken.
Vaclav bläddrade nervöst i boken och reste sig från fåtöljen mycket långsamt. Nästan obeslutsamt. Han tog några makliga steg ut i tamburen och beredde sig på att ringa samtalet.
20090824
Ho-o-oten ha-aglar
Konsulterna haglar in, replikerna är hotfulla.
Bloggen har fått ett hatbrev.
Om varje konsult vägde ett kilo och man la konsulterna i en bag
och släppte bagen från en meter, gosse vilken ruggig smäll
Bloggen har fått ett hatbrev.
Om varje konsult vägde ett kilo och man la konsulterna i en bag
och släppte bagen från en meter, gosse vilken ruggig smäll
20090809
Frispel
Det snurrar rockenroll i bandarn...
Skön musik stundas.
Folk rullar tummar & grubblar.
Pralinerna smakar bra.
Stockholm lever upp emellanåt, staden där man våndas inför en Big Mac-beställning. Bigh Mag.. Billy Makk.. Mygge Mygg.
Sordin på mjölken, spilld mjölk på stämningen.
Du vet det är sol nu & fint men man håller fast i ett gammalt geggigt regn.
Och det enda man kan tänka på är Transport Tycoon Deluxe.
Skön musik stundas.
Folk rullar tummar & grubblar.
Pralinerna smakar bra.
Stockholm lever upp emellanåt, staden där man våndas inför en Big Mac-beställning. Bigh Mag.. Billy Makk.. Mygge Mygg.
Sordin på mjölken, spilld mjölk på stämningen.
Du vet det är sol nu & fint men man håller fast i ett gammalt geggigt regn.
Och det enda man kan tänka på är Transport Tycoon Deluxe.
20090731
20090712
Vilda hästar
Okej, dags att börja processa igen. Just nu är bordet täckt av papper. Vi har snackat lite med några proffs, som ska försöka styra upp det här, nu, äntligen, en gång för alla. Har tagit in lite sköna tavlor, stuffat om inredningen, anlitat en konsult. Bättre framtidsutsikter finns inte. Nu ska bloggen bli. På riktigt. Wilson från Lagos har kommit upp också, kom igår morse med massa väskor och skit - lovat att ställa upp några veckor. Fick permis från frugan.
En tönt var ute igår, någonstans mellan Orfeusgruppen på Hötorget och Stadium på Sergelgatan fick han en uppenbarelse, uppenbarelsen löd: "internet är mänsklighetens räddning"
Sen köpte han fetaost och satt i Gallerian och läste Nöjesguiden. Där blev han filmad av en indisk pappa, varför ville han filma sin familj i Gallerian??! Han regisserade hur dom skulle göra.
Tönten insåg att han hade blivit förevigad i en indisk familjs filmkamera. I morgon kanske de är på väg hem till New Delhi, eller Bombay? Eller dom kanske rentav bor i den mytomspunna staden Lucknow? Och sen, när farmor Kamala fyller 80 i augusti kommer stora släkten vara samlad i vardagsrummet eller på verandan, några kilometer från någon av Ganges mynningar, och kolla på några filmer från en resa i Skandinavien. Och i ett klipp kommer tönten finnas med, sittandes och läsa en keff tidning.
En tönt var ute igår, någonstans mellan Orfeusgruppen på Hötorget och Stadium på Sergelgatan fick han en uppenbarelse, uppenbarelsen löd: "internet är mänsklighetens räddning"
Sen köpte han fetaost och satt i Gallerian och läste Nöjesguiden. Där blev han filmad av en indisk pappa, varför ville han filma sin familj i Gallerian??! Han regisserade hur dom skulle göra.
Tönten insåg att han hade blivit förevigad i en indisk familjs filmkamera. I morgon kanske de är på väg hem till New Delhi, eller Bombay? Eller dom kanske rentav bor i den mytomspunna staden Lucknow? Och sen, när farmor Kamala fyller 80 i augusti kommer stora släkten vara samlad i vardagsrummet eller på verandan, några kilometer från någon av Ganges mynningar, och kolla på några filmer från en resa i Skandinavien. Och i ett klipp kommer tönten finnas med, sittandes och läsa en keff tidning.
Vilda hästar
Okej, dags att börja processa igen. Just nu är bordet täckt av papper. Vi har snackat lite med några proffs, som ska försöka styra upp det här, nu, äntligen, en gång för alla. Har tagit in lite sköna tavlor, stuffat om inredningen, anlitat en konsult. Bättre framtidsutsikter finns inte. Nu ska bloggen bli. På riktigt. Wilson från Lagos har kommit upp också, kom igår morse med massa väskor och skit - lovat att ställa upp några veckor. Fick permis från frugan.
En tönt var ute igår, någonstans mellan Orfeusgruppen på Hötorget och Stadium på Sergelgatan fick han en uppenbarelse, uppenbarelsen löd: "internet är mänsklighetens räddning"
Sen köpte han fetaost och satt i Gallerian och läste Nöjesguiden. Där blev han filmad av en indisk pappa, varför ville han filma sin familj i Gallerian??! Han regisserade hur dom skulle göra.
Tönten insåg att han hade blivit förevigad i en indisk familjs filmkamera. I morgon kanske de är på väg hem till New Delhi, eller Bombay? Eller dom kanske rentav bor i den mytomspunna staden Lucknow? Och sen, när farmor Kamala fyller 80 i augusti kommer stora släkten vara samlad i vardagsrummet eller på verandan, några kilometer från någon av Ganges mynningar, och kolla på några filmer från en resa i Skandinavien. Och i ett klipp kommer tönten finnas med, sittandes och läsa en keff tidning.
En tönt var ute igår, någonstans mellan Orfeusgruppen på Hötorget och Stadium på Sergelgatan fick han en uppenbarelse, uppenbarelsen löd: "internet är mänsklighetens räddning"
Sen köpte han fetaost och satt i Gallerian och läste Nöjesguiden. Där blev han filmad av en indisk pappa, varför ville han filma sin familj i Gallerian??! Han regisserade hur dom skulle göra.
Tönten insåg att han hade blivit förevigad i en indisk familjs filmkamera. I morgon kanske de är på väg hem till New Delhi, eller Bombay? Eller dom kanske rentav bor i den mytomspunna staden Lucknow? Och sen, när farmor Kamala fyller 80 i augusti kommer stora släkten vara samlad i vardagsrummet eller på verandan, några kilometer från någon av Ganges mynningar, och kolla på några filmer från en resa i Skandinavien. Och i ett klipp kommer tönten finnas med, sittandes och läsa en keff tidning.
20090626
20090605
Gnarp
Idag bär det av! Upp i den Hälsingeländska skogarna, upp i markerna kring Gnarsp.
Där ska vi sova i militärtält och bygga kojor i nästan en hel vecka. Det kommer bli ett par fina dagar, tre vänner emellan. Vädret bryr vi oss inte så mycket om har vi sagt. Vi har ju tältet om det regnar. Johannes och hans donna får lillstugan. Fyfan vad mysig den där.
Tror det var i onsdags eller tisdags som Mr. X frågade frågan.
"ska vi stanna till söndag eller onsdag?"
Hade ingen aning om vad jag skulle svara, visste inte vad vi skulle göra där heller. Men min gode vän tyckte att vi skulle stanna till onsdag. Så nu gör vi det. Tydligen skulle vi ta sena bussen på onsdag eftersom vi kommer vara bakfulla. Det sa i alla fall mamma Ewa.
Klockan fem idag går bussen, destination Gnarp!
Som den danska flickan på tåget sa "så ni ska dit och finna eran ¨manhood¨?
Jag vek igge käre dug, vi for seg om en vegge.
Där ska vi sova i militärtält och bygga kojor i nästan en hel vecka. Det kommer bli ett par fina dagar, tre vänner emellan. Vädret bryr vi oss inte så mycket om har vi sagt. Vi har ju tältet om det regnar. Johannes och hans donna får lillstugan. Fyfan vad mysig den där.
Tror det var i onsdags eller tisdags som Mr. X frågade frågan.
"ska vi stanna till söndag eller onsdag?"
Hade ingen aning om vad jag skulle svara, visste inte vad vi skulle göra där heller. Men min gode vän tyckte att vi skulle stanna till onsdag. Så nu gör vi det. Tydligen skulle vi ta sena bussen på onsdag eftersom vi kommer vara bakfulla. Det sa i alla fall mamma Ewa.
Klockan fem idag går bussen, destination Gnarp!
Som den danska flickan på tåget sa "så ni ska dit och finna eran ¨manhood¨?
Jag vek igge käre dug, vi for seg om en vegge.
20090602
Mer än sås vill ingen bli
Okej, lite nya riktlinjer här. Kör på det ett tag så får man se lite.. Sås? Vi efterlyser just nu bra recept på jordnötssås, bra kriminalromaner, obskyra filmmanus, tibetanska folksagor och sköna noveller för expansion av vårt arkiv. I nuläget är det den stora utrensningen som gäller, inför den stundande exponering av Arkivet. Slänger lite gamla tidningar och sånt, försöker styra upp lite här. Victor Rolla... den gamle gasten! Viktor Pefsin... vår vän i alla väder.
20090601
Mer än så kan ingen bli
Mer text & färre bilder ska det bli.
Mer bröd & lättare sås.
Första värmevågen har gått över Stockholm. Snart blir det väl en till men först - regn.
Badar fotbad & klär mig i sympatiska skjortor. Ibland överraskas jag av min renlighet & längtan efter att vara mjuk i kroppen. En av de bästa känslorna: den där när man ska opereras och de smörjer in handen inför det intravenösa dröppet. Man känner sig så mjuk, omhändertagen.
Snart bjuder bloggen in gästskrivare, åtminstone på kaffe/te, kanske en lättare intervju.. förslag / kandidater emottages tacksamt!
Har ni en historia ni vill promota? En skavank att visa upp? Mejla oss (det här är en rolig sak att skriva i en bliogg) så driver vi saken vidare.
Blogg som:
1. uppmärksamhet
2. stöd åt alla håll i stället för ifrågasättande
3. hobby
Vill att det här uppfattas som komiskt efterblivet, det här vi skriver och snackar om, en idiot som ni skrattar åt.. kommunikationen blir så mkt enklare
Mer bröd & lättare sås.
Första värmevågen har gått över Stockholm. Snart blir det väl en till men först - regn.
Badar fotbad & klär mig i sympatiska skjortor. Ibland överraskas jag av min renlighet & längtan efter att vara mjuk i kroppen. En av de bästa känslorna: den där när man ska opereras och de smörjer in handen inför det intravenösa dröppet. Man känner sig så mjuk, omhändertagen.
Snart bjuder bloggen in gästskrivare, åtminstone på kaffe/te, kanske en lättare intervju.. förslag / kandidater emottages tacksamt!
Har ni en historia ni vill promota? En skavank att visa upp? Mejla oss (det här är en rolig sak att skriva i en bliogg) så driver vi saken vidare.
Blogg som:
1. uppmärksamhet
2. stöd åt alla håll i stället för ifrågasättande
3. hobby
Vill att det här uppfattas som komiskt efterblivet, det här vi skriver och snackar om, en idiot som ni skrattar åt.. kommunikationen blir så mkt enklare
20090521
ReLoAdEd
Tillbaks vid kontrollpanelen. REDo att ta över internet!!
Känner mig lite som Neo i Matrix, när han står i det vita, utanför allt, och vapenförrådet samlas runt honom. Så är det ju för mig, bloggen är vårt vapen nu.
Känner mig mycket nöjd med nya utformningen faktiskt, känns som att vi kommer vidare nu. Tåget till Jönköping missade vi, men nya tåg går alltid i parti och minut. Har städat upp lite liksom... vi har haft några möten som kanske resulterar i något gott och värdefullt. Misströsta inte!
Dagordningen var som följande:
1. Bloggens nya utformande
2. Bloggens intressesfär
3. Nytillskott på länkfronten
4. Förslag på ledamot
5. Tankar om framtiden
6. Kompisbloggar?
7. Summering
Det är dags att ta nya kliv utåt, efter en tid av reflektion och eftertanke är det nu dags att rikta uppmärksamheten åt andra håll.
20090517
behovshierarki
behovshierarki, behovstrappa. Den amerikanske psykologen Abraham Maslow presenterade på 1950-talet en motivationsteori där människans behov är ordnade i fem nivåer: 1) kroppsliga behov, 2) trygghetsbehov, 3) gemenskaps- och tillgivenhetsbehov, 4) behov av uppskattning och 5) behov av självförverkligande. Maslow antog att först när behoven på en lägre nivå har tillfredsställts, blir behoven på nästa nivå viktiga.
20090514
Koyaanisqatsi
Hopi
A language of USA
ISO 639-3: hop
| Population | 5,264 (1990 census). 40 monolinguals. Ethnic population: 6,500 (1977 SIL). |
| Region | Several villages in northeast Arizona, with small numbers in Utah and New Mexico. |
| Classification | Uto-Aztecan, Northern Uto-Aztecan, Hopi |
| Language use | Vigorous. Young speakers prefer English. All ages, 5,264 were over 5 years old, 989 of those were 5 to 17, 3,390 were 18 to 54, 388 were 55 to 64, 578 were 65 and older (1990). |
| Language development | Dictionary. NT: 1972. |
20090512
Koyaanisqatsi
Qatsi är liv och koyaanis betyder ungefär galen, ur balans, kaotisk.
Ordet "Koyaanisqatsi" är hämtat från Hopiindianernas språk.
Det verkar va en cool dokumentärfilm också: http://www.imdb.com/title/tt0085809/
I dag har Burn after Reading gått ner i filmhistoriktarmen. Där kan den ligga och smälta.
Kanske nån där ute, efter att dom läst JJKAB, kommer plocka upp den. Då har vi skapat ett samtal ur kaoset, ingentinget.
Då får ni höra vad jag tycker också! Coenbrorsorna verkar ju ändå segla SIN sjö.. en evig seglats med dest. i Hopiindianernas floder.
Ordet "Koyaanisqatsi" är hämtat från Hopiindianernas språk.
Det verkar va en cool dokumentärfilm också: http://www.imdb.com/title/tt0085809/
I dag har Burn after Reading gått ner i filmhistoriktarmen. Där kan den ligga och smälta.
Kanske nån där ute, efter att dom läst JJKAB, kommer plocka upp den. Då har vi skapat ett samtal ur kaoset, ingentinget.
Då får ni höra vad jag tycker också! Coenbrorsorna verkar ju ändå segla SIN sjö.. en evig seglats med dest. i Hopiindianernas floder.
SÅHÄR ÄR DET
Funderar nu på att lägga ner allt, känns som att isen har smält för gott. Prövade mintsmak på vattenpipan... VA???!! Minttobak??!?
Liksom, jag vet inte... jag trodde på det här, det gjorde jag verkligen. Det gjorde jag verkligen... något gick snett, något gick inihelvete snett bara. Allt bara går sönder, sitter på ett bibliotek i en sketen förort och skriver det här nu, det här känns så jädra snett. Hårddisken bara gav upp, jag försökte verkligen få igång den igen men det sket sig. Jag vet inte, jag tror jag lägger ner nu. Det blir inte alltid som man har tänkt sig, på nåt sätt så... byter inriktning, försöker koncentrera mig på annat, lägger fokus på annat, ställer in skärpan RIKTIGT JÄVLA ORDENTLIGT NU.
Det... börjar med 200 sit-ups och 55 armhävningar, sen frulle (gröt), en piskande iskall dusch, tre timmar squash, fyra timmar juridikstudier, kolhydrater, löpning på eftermiddagen.
Finns ju lite alternativ alltså... har en båtaffär på g, kanske köper den och bara drar ut. Riktigt fin är den, en gammal segelbåt i ek. Köper upp mig på ett större förråd på konserver och stävar ut, har ett mindre kontaktnät på Azorerna som jag nog kan vända mig till. HA! Ett annat försök är bergsklättring i Nepal, känns också sunt.
Liksom, jag vet inte... jag trodde på det här, det gjorde jag verkligen. Det gjorde jag verkligen... något gick snett, något gick inihelvete snett bara. Allt bara går sönder, sitter på ett bibliotek i en sketen förort och skriver det här nu, det här känns så jädra snett. Hårddisken bara gav upp, jag försökte verkligen få igång den igen men det sket sig. Jag vet inte, jag tror jag lägger ner nu. Det blir inte alltid som man har tänkt sig, på nåt sätt så... byter inriktning, försöker koncentrera mig på annat, lägger fokus på annat, ställer in skärpan RIKTIGT JÄVLA ORDENTLIGT NU.
Det... börjar med 200 sit-ups och 55 armhävningar, sen frulle (gröt), en piskande iskall dusch, tre timmar squash, fyra timmar juridikstudier, kolhydrater, löpning på eftermiddagen.
Finns ju lite alternativ alltså... har en båtaffär på g, kanske köper den och bara drar ut. Riktigt fin är den, en gammal segelbåt i ek. Köper upp mig på ett större förråd på konserver och stävar ut, har ett mindre kontaktnät på Azorerna som jag nog kan vända mig till. HA! Ett annat försök är bergsklättring i Nepal, känns också sunt.
20090511
En viadukt har strandat
Så här är det----->.
HÄ!
MÖTENA LIGGER PÅ IS
TUNN IS...
Tills vidare:
Prövade mintsmak på vattenpipan.
Har tidigare undvikit mint, då det 'färgar av sig' på efterföljande smaker.
Minttobaken var ändå riktigt skön. Fräscht på ett varmt sätt.
Rekommenderas.
HÄ!
MÖTENA LIGGER PÅ IS
TUNN IS...
Tills vidare:
Prövade mintsmak på vattenpipan.
Har tidigare undvikit mint, då det 'färgar av sig' på efterföljande smaker.
Minttobaken var ändå riktigt skön. Fräscht på ett varmt sätt.
Rekommenderas.
20090504
Snart möte
Än så länge inga större framsteg med bloggen, varför inte kan man ju fråga sej.... Det började med att J lanserade nyheten om bloggen för ALLA på Valborg, så vid det här laget vet väl varenda kotte med uppkoppling i stugan om bloggen.
Kanske är det därför som vi nu går lite mer försiktigt tillväga, nu övervägs varje inlägg noga, vi tar och känner på det, kramar om det, går ut på en promenad med det, bjuder det på en latte i Götgatsbacken, köper en krämig pistageglass i våffla åt det vid Nytorget. Nu har vi ju en publik, all eyez on us. Bara det bästa kunde vara gott nog, prima vara.
Jag drog till landet och har fått feber, ytterligare några bromsklossar. En fråga om vart bloggen ska ta vägen har tagit fart, känns så svårt att toppa Panorama-bilden på något sätt.
Insåg att bloggen framstog som väl lokalpatriotisk... det var ju faktiskt inte tanken från början, från början var bloggen tänkt att fungera som en ventil för våra själar, en joggingbana för våra inaktiva tankar, ett fönster mot världen från våra skokartonger. Försöker skippa Stockholmssnacket ett tag nu, tänkte rikta in bloggen på annat. Snart möte med ledningen om hur saker och ting har gått och sådär. Får se vart det leder oss. Febern lättnar och snart gryr dagen återigen... förhoppningsvis med mer vind i seglen!
Kanske är det därför som vi nu går lite mer försiktigt tillväga, nu övervägs varje inlägg noga, vi tar och känner på det, kramar om det, går ut på en promenad med det, bjuder det på en latte i Götgatsbacken, köper en krämig pistageglass i våffla åt det vid Nytorget. Nu har vi ju en publik, all eyez on us. Bara det bästa kunde vara gott nog, prima vara.
Jag drog till landet och har fått feber, ytterligare några bromsklossar. En fråga om vart bloggen ska ta vägen har tagit fart, känns så svårt att toppa Panorama-bilden på något sätt.
Insåg att bloggen framstog som väl lokalpatriotisk... det var ju faktiskt inte tanken från början, från början var bloggen tänkt att fungera som en ventil för våra själar, en joggingbana för våra inaktiva tankar, ett fönster mot världen från våra skokartonger. Försöker skippa Stockholmssnacket ett tag nu, tänkte rikta in bloggen på annat. Snart möte med ledningen om hur saker och ting har gått och sådär. Får se vart det leder oss. Febern lättnar och snart gryr dagen återigen... förhoppningsvis med mer vind i seglen!
20090430
Första gången!!
Wow... nu är vi ute på banan här. Det här är vår blogg. Vi vill att du ska känna att du har hittat rätt redan nu, fast vi inte har skrivit något ännu.
Det var svårt med namnval, extremt svårt är vad det var. Ja, men de stora problemen håller sig ändå borta för stunden. Nu kör vi!!1
I ett försök att skapa det första blogginlägget har vi redan stött på en bråkig patrull... med en påse lantchips försöker vi få inspiration till det första blogginlägget. Vi lyssnar på Håkan Hellström, han är vår favorit, fast det är ju ett prob att han kommer från GBG förstås. Vi älskar STHLM, just det, det är vad vår blogg handlar om
Det var svårt med namnval, extremt svårt är vad det var. Ja, men de stora problemen håller sig ändå borta för stunden. Nu kör vi!!1
I ett försök att skapa det första blogginlägget har vi redan stött på en bråkig patrull... med en påse lantchips försöker vi få inspiration till det första blogginlägget. Vi lyssnar på Håkan Hellström, han är vår favorit, fast det är ju ett prob att han kommer från GBG förstås. Vi älskar STHLM, just det, det är vad vår blogg handlar om
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)