Malmen

Så, nu är jag här. Det var inte så svårt att ta sig hit.
Fyran hela vägen.
Jag heter Malmen. Man har bett mig att skriva ett inlägg på den här bloggen. Varför vet jag inte riktigt, jag har inte fått några riktlinjer för mitt inlägg. Jag känner mig förstås smickrad, men samtidigt konfunderad över vad jag ska författa. Mina talanger är liksom lite komplicerade att visa i text, de är inte anpassade för textformatet så att säga. Men om ni (läsaren/läsarna förmodar jag) hade varit här med mig nu hade jag kunnat visa vilken skicklig imitatör jag är. Bland mina specialitéer finns Jan Guillou, kakaduor, BOSCH-dammsugare från 60-talet och Black & Decker högtryckstvätt från -94. Jag är även god utövare av diverse instrument: panflöjt, dragspel, valthorn och mungiga. Jag skulle t.e.x. kunna framföra "Carmina burana" av Carl Orff med de två senare nämnda. Ni skulle bli imponerade. Jag är även bra på att rita teckningar av Shinkansen-tåg och andra typiska japanska motiv som brukar tilltalas av en västerländsk kulturelit. Men jag har ju fått i uppdrag att skriva på den här bloggen.
Jag heter egentligen inte Malmen, men jag har blivit kallad för det lejonparten av mitt liv och ser mig själv som det namnet. Om du skulle se mig skulle du tycka att det verkar logiskt. Jag ser liksom ut som en malm, fast alltså inte som en malm-malm, som i Östermalm och Södermalm och såntdär, utan snarare just som en malm. En såndär malm som aldrig fick vara med i någon skön serietidning eller soft barnprogram.
Jag har kommit att personifiera mig med namnet, och känner mig inte alls bekant med mitt ursprungliga namn. Om jag inte hade levt i ett samhälle som detta (där man dagligdags blir påmind om sitt "egentliga" namn genom sociala system som exempelvis Facebook och bankkontot och skolkatalogen) hade jag glömt bort mitt "egentliga" namn för länge sedan.
Vad kan jag då berätta som har något värde? Tja... i morse hörde jag på nyheterna att tandborstning är bra för hjärnan. Utan att ta reda på ytterligare detaljer kring ämnet har jag formulerat en handlingsplan för det kommande året, med ett provisoriskt schema för en vanlig dag. Jag kom fram till att det rimligtvis går att hålla sig till 26, 5 borstningar om dagen, på en höft. Man får förstås räkna med ett visst bortfall några dagar (när man går på klubb är det nog inte så populärt att hala fram borsten!), men å andra sidan ett överskott andra dagar (söndagar gör jag inte många knop... då kan jag vara i badrummet hela dagen, hehe).
Planen är att ej överskrida 10 tandkrämstuber i veckan, och att se resultatet efter 3 månader.