Bizness

Hej, hej, hej, hej, hej och hej hej.

Kommunikationen har varit dålig på sistone. Ett och annat batteri har gått sönder, och jag har inte haft den tillgång till dator som jag vanligtvis brukar ha. Nu ska ni inte tro att jag har varit bosatt i en stuga uppe i Lappland under några veckor, men det har inte varit som det brukar vara. (Hur brukar det vara? FÖRDJÄVLIGT!!)

Några ord om festivalen. Den ägde! Jag volonterade och minglade (i kombination kan de bli riktigt festliga, sällan för sig dock!) och lyssnade på bra musik och åt linsgryta och drack läsk. På kvällen var det närmare sjuhundra personer där ute. Stämningen var mycket god, så som den alltid borde vara. Det pratades mycket om ett starkt och härligt kollektiv och jag kan inte göra annat än att hålla med om att det är en trevlig grej, ett starkt och härligt kollektiv. Det var bra. Alla jag pratade med tyckte att det var en skön festival. Vid fyratiden kom regnet men då hade tillräckligt många gått hem för att vi som var kvar skulle rymmas under scentältet. Bandet Etna spelade rått och jag kände mig levande och stärkt. En tjej sprang omkring och filmade. Några hoppade i marken som blev mer och mer lervällingsbetonad. Efter spelningen hoppade jag in som iphone-dj och drog av några hits. Ariel Pinks mästerverk Bright Lit Blue Skies. Som egentligen är en mästerlig cover på en gammal dänga från ett garageband från Boston. Som jag nu märker redan har tolkats av ett annat band! Sedan var det kanske inte så mycket mer.

Det har gått några dagar sedan dess. Händelser har avlöst varandra, vi närmar oss hösten (lamt konstaterande). Filip och Fredriks "Breaking News" har börjat sändas igen, känns lite vassare än förra säsongen. Kanske har redaktionen uppgraderats sedan sist? Jag såg namnet Kristoffer Triumf i eftertexten. Excentriskt namn, möjligen excentrisk person (min gissning säger dock: nej). Den här sommaren tänkte jag en del på excentricitet. Det är ett gammalt beprövat knep, som kan vara väldigt effektfullt som ni vet. Om jag skulle ta och bli lite mer excentrisk till hösten... enbart dricka whiskey, odla lite dreads, börja citera gamla västernfilmer. Börja grilla folk på tunnelbanan. Ja, lätt att romantisera. Det man kan förvänta sig är väl några pinsamma excentriska instick lite här och där från min sida. En sorts excentricitet som bara blir irriterande, inte intressant. Det är så det är. Går man inte hela vägen blir det bara störigt. Jag ska jobba på excentriciteten, försöka göra något bra av det. Skriva essäer och vandra över broarna om nätterna. Fiska i Strömmen och bjuda alla vänner på fiskarna som jag får. Vi får se vad som händer helt enkelt. Hösten innebär uppstart för massa nya projekt.

Snart flyttar jag in till Örnsberg, det känns skönt. I natt drömde jag att jag rakade bort allt skägg. Jag drömde också mer, men det får komma upp någon annan gång... Saknar en orgel att traktera. Samt en god bok. Var i Hedengrens bokhandel och såg inget av intresse. Gäspade trött och gick därifrån. Får gå hem till doktor Fürth och läsa New York Review of Books istället. Free Pussy Riot. Don't make it Quick.

Koltrast

Hinner aldrig få det jag tänker på skrivet. Jag har världens bästa idé och ingen penna, och fem minuter senare är allting borta. Jag får panik och måste gå och handla något. Köper något att dricka och känner mig levande igen. Upplever ett kort tillstånd av kontroll. Det är illusoriskt. Så fort jag går ner i tunnelbanan är allt förstört igen, allt har rivits ner. Mitt inre är en ruin. Jag försöker att greppa något men famlar bara i mörkret. Jag känner att jag kan se men jag beter mig som att jag har en stor svart påse över mig. Går fel hela tiden.
Det är mitten på veckan nu, i helgen blir det festival. Jag kommer att stå där, nära skogen. Förhoppningsvis får jag en musikalisk upplevelse. Förhoppningsvis lär jag känna en ny person. Det är inte säkert. När många ska ha roligt på en gång kan det lätt bli så att man bara går runt och hälsar på folk. Några djupare band knyts inte. Jag är inte säker på att det är önskvärt ens en gång. Jag har bloggen, och några kottar till. Det sociala är väl relativt uppstyrt egentligen... Hur mycket behöver jag egentligen? Nåväl, det blir hursomhelst trevligt på den där festivalen. Tyvärr kan jag inte säga var den ligger. Det är fortfarande hemligt. Man kunde tro att det var hemligt för konstens skull, men så icke. Det är hemligt för att det är enklast så. Kan bli för mycket trubbel om det avslöjas redan nu.
Nu måste jag åka till Sundbyberg. Det händer att jag måste göra sånt. Det tar givetvis emot, men om jag inte gör det nu kan det bli tråkigt i framtiden. Det handlar om att åka till Sundbyberg och lätta på packningen, göra bagaget lättare. Men vem vet, kanske kommer något nytt att läggas på packningen när jag åker dit? Jag ska anstränga mig för att inte dra på mig något. Vi får se hur det går.

Boktips: Italo Calvino - Klätterbaronen (Il barone rampante), 1957.

Uppdateringslimerick

En kort uppdatering från kontoret
Snabbt rinner det mentala snoret
Hastigt möte på mack
Ekonomisk kris - inget snack
Och nu väntar ni på det sista koret