Okej

Hejsan, nu är jag här. Jag skulle vilja göra lite korrigeringar här... vänta, det var fan vad det var tyst här. HaLlÅ!"!"!"!!!1 [Eko]
Jag ser att det var ett tag sedan det skrevs någonting här. Men jag är här för att göra en liten rättelse, det gäller förrförra inlägget. Alltså... jag har några synpunkter på det hela. Okej, alla papper blir blanka. Det är okej. Du känner nyhetens behag, visst visst, kör. Men det där med att ett problem aldrig kommer smaka godare i sällskap med ett annat...? Jasså det vet jag inte om jag kan skriva under på alltså. Jag vill påstå att det förhåller sig tvärtom. TVÄRT OMM. Jag kände en gång en kille som hette Omm, fresten. Harald Omm. En riktig helyllekille. Jag tror att du hade gillat honom. Det finns så mycket jag kan och vill berätta om Harald. Han var en så fin kille ser du. Harald Omm. Smaka bara på namnet, Harald Omm. En riktig Omm... jag har glömt hur vi lärde känna varandra och t.o.m. varför vi inte ses så ofta längre, men jag antar att det har med åldern att göra. Han har sitt och jag har mitt, som sagt. Jag orkar inte dra till Gröndal, han orkar inte dra till Näsby Park. Pensionärer du vet. Man har ju nog med alla barnbarn och så som man ska hinna träffa och gå på bio med. Annars hade vi nog setts oftare, druckit kaffe, ätit glass, rökt gräs. Ja, Harald var riktigt förtjust i det där sistnämnda. Kanske lite för förtjust faktiskt, men han dämpade sig sen när han blev tvungen att strukturera sig själv.
Vi hade många fina stunder tillsammans, det var en allmänt god stämning när vi sågs. Ibland sågs vi vid tretiden på dagen och fribrottades till midnatt, eller bara satt och lyssnade på Bach och diskuterade med vår vän som var son till en nigeriansk hövding. Vi pratade ofta om att starta en jazztrio och turnera runt, speciellt i Danmark för där var kvinnorna så vackra. Många gånger tog vi bilen till Christiania. Det var ju på 50-talet, du skulle sett hur det var då! När jag bildgooglar det där stället idag är allt jag ser bara en kopia av en kopia av en kopia av en kopia av det som VI såg när vi tog folkan dit -56 och häpnade i veckor.