Vaclav Vopat fick inte upp ölburken. Hur han än slet i metallförseglingen, hördes aldrig det tillfredsställande pysande ljudet från hans Spendrups Premium Gold, 3,5.
Han sög besviket ur ölen i stället. Så hade han löst problemet med många andra drycker han samlat på, för att på så sätt inte förstöra burkarnas utseende. Zingo, Vanilla Coke.. en Kiwiläsk som hette Kalle Sprätt som han hittat i en tobaksaffär i Högdalen.
Vaclav började gråta. Han satt i vardagsrummet, watching TV. Men utan att ha slagit på någon kanal. Han tittade in i den svarta rutan, ofta kändes det mer meditativt att så att säga 'låtsas kolla' jämfört med allt zappande.
På vardagsrumsbordet framför honom låg en bok om samtalsämnen, samt ett telefonnummer nedklottrat på bokmärkeslappen som låg strax bredvid boken.
Vaclav bläddrade nervöst i boken och reste sig från fåtöljen mycket långsamt. Nästan obeslutsamt. Han tog några makliga steg ut i tamburen och beredde sig på att ringa samtalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar