"God middag. Klockan är 10.15 och det här är Biggie med trafikrapporten, von oben förrns ni lättar på trafiktrycket eller kolliderar, alltid vilandes mina uggleögon på era mörka Opels".
En betraktare i periferin. Sanningssägare och rapportör. Så har mitt liv tett sig de senaste 15 åren. Vet faktiskt inte varför jag med detta blogginlägg ska träda ut ur mitt hörn av himlen, be piloten sätta ner denna metalliska flygfarkost och stiga av. Men blev ombedd att skriva lite ditten och datten hära.. Det är väl för att jag är tjej.
Birgitta heter jag, men lystrar gärna till 'Biggie', känns mer.. kraftfullt, som en med pondus skulle heta.
En egenskap jag aldrig sett i min spegelbild. Flyger med Bell-helikoptern över en skramlig Volvo 242 och en Citroën C6 Sedan hela dagen. Man får visserligen lätt storhetsvansinne där uppe. Kan sitta tyst och lyssna på Rolling Stones i hörlurarna.
På sjuttiotalet var jag störst. Kunde ställa vem som helst på ända med en tvetydig blick. Hade ett rivigt gäng, Helen som snodde alla juveler, Elvira, torgföraren, och Janne med sitt mytologiska menageri.
Nu är alla likgiltiga inför tidigare livfulla ideal. Vi hörs aldrig av. De bor med döda familjer i villor i Roslagen och Enskede. Jag har stannat kvar i vårt sista rus.
Om det är något jag ändå skulle vilja föra fram här, i bästa Elvira-takt, så är det att vad du än gör så gör du någon illa.
Jag ser det, där på en av våra största städers motorvägar. Åker du för snabbt blir någon sur. Åker du för långsamt likaså. Talar du för mycket är du innerst inne besviken. Är du tyst så är du feg men kanske kan bygga en social karriär som missförstått geni.
När jag hovrar över E4 eller E18, händer det ändå ibland att bilarna där mitt i en mellanfil liksom stannar upp. Ett mirakel uppstår -- som en skänk från ovan -- blixtlåsprincipen, vår tids hängande trädgårdar. Lummiga och harmoniska. Fulla av kärlek. Då vågar jag plötsligt tro på människan, som Tommy Nilsson sjöng för några år sen.
Nä nu ska jag upp igen! Ni får allt nöja er med det här, sthlmboyz. Tack för mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar