Scouterna, man minns ju tiden med scouterna. Det var ju inte de frikyrliga eller Unga Örnar eller nått sånt va, men scouter var det. Varje morgon åt vi smörgåsar, varje dag var vi ute i det fria. Så ordnade dom tävlingar för oss i kåren. Man fick springa runt i Gamla Stan och leta efter kanonkulan. Jag gick vilse bland gränderna men hade tur och fick gott omdöme i orienteringsövningarna ändå. De pratade jämt och ständigt om vikten att lära sig för livet och att alla erfarenheter var sunda. Dessa lärdomar har jag tagit med mig i livet och var en gnista för beslutet att starta föreningen Gamla Orrar. Jag tror scoutandan alltjämt behövs, även för oss i livets senare skede.
/Vanna Götlind
20150727
20150623
Är det inte verklighet så drömmer jag
Jag hade tänkt att fortsätta att vara otydlig, men jag har inte råd att vara det. Bilen står parkerad ganska långt borta i en förort som jag en gång bodde i utan att vilja det. Nu när förorten ligger bakom mig känns det tryggt att ha bilen stående där. Hade aldrig velat ställa någon bil där annars.
Var på Glada Dalens Grill idag, som hade premiär. Jag fick en falafel och växlade några ord med ägaren som jag lärde känna när jag delade ut post där. Det var mycket trevligt att komma dit och känna sig som hemma, som ägaren också bad mig att göra.
Senare åkte jag med postbilen genom Björkhagen och det regnade lätt medan jag såg en gammal gitarrist i ett gammalt älskvärt rockband kliva ut ur en pissoar och gå mot sin taxibil, och så grämde jag mig över bilköerna och alla idioter som sitter ensamma i sina nya Peugeoter men sen surfade jag lite på känslan av att höra hemma i de här trakterna.
Var på Glada Dalens Grill idag, som hade premiär. Jag fick en falafel och växlade några ord med ägaren som jag lärde känna när jag delade ut post där. Det var mycket trevligt att komma dit och känna sig som hemma, som ägaren också bad mig att göra.
Senare åkte jag med postbilen genom Björkhagen och det regnade lätt medan jag såg en gammal gitarrist i ett gammalt älskvärt rockband kliva ut ur en pissoar och gå mot sin taxibil, och så grämde jag mig över bilköerna och alla idioter som sitter ensamma i sina nya Peugeoter men sen surfade jag lite på känslan av att höra hemma i de här trakterna.
20150521
Schamanism
När jag jobbade på posten så delade jag ibland ut post till en förening i Kärrtorp som hade en märklig logga på sin dörr. Ibland när jag var där gick det ut och in personer med hemlighetsfulla miner och något frälst i blicken. Jag blev förstås väldigt nyfiken, och bestämde mig för att luska lite i den där föreningen.
Då jag många gånger i livet lagt näsan i blöt bestämde jag mig för att tillämpa en ny strategi. Jag åkte ner på stan och köpte nya kläder. Kavaj, slips, skjorta och byxor. Jag gick till frisören och fick en ny, välklippt frisyr. Jag gick till NK och köpte en herrparfym som jag tyckte luktade gubbigt men gott.
Någon vecka senare tog jag tunnelbanan till Kärrtorp och gick in på Pressbyrån och köpte en läsk. Jag ställde mig på torget och väntade tills ett tillfälle kom. Jag såg en kvinna som jag kände igen sedan tidigare, och följde sedan efter henne medan hon gick i riktning mot föreningen.
Jag smälte ganska snabbt in i föreningslokalen, som var modest inredd med stolar och bord och lite prydnadsväxter, och ett altare. I lokalen stod jag och ett tiotal andra personer i olika åldrar och av olika ursprung. Vi satte oss ner, och en tjej släckte ner i lokalen. I en stund satt vi i mörkret, tysta. Sedan började någon skramla med metallföremål, och tände samtidigt en ficklampa. De som satt bredvid mig började föra oljud och kränga sig runt med kroppen.
Stämningen blev ganska snabbt en annan. Jag förstod att den som skramlade med sakerna var en sorts schaman, och att seansen nu var igång. Den kvinnliga schamanen rabblade ord och sjöng omvartannat i en blandning av svenska och andra språk. Jag tyckte mig höra en finsk brytning i hennes mässande. Jag fick inget grepp om hur länge alltsammans pågick, men efter seansen tände föreståndaren i taket igen, och vi var alla ganska utmattade. En försiktig herre gick in i köket och hämtade fika. Vi drack grönt té och åt kokoskakor. Jag kände mig upprymd och inspirerad. Jag slog följe med några från föreningen efter seansen, och vi gick till tunnelbanan. Det var i gryningen och första tåget in till stan hade inte gått än. Vi satte oss på perrongen och väntade och samtalade planlöst. Jag kände mig svettig och varm, och det var skönt att svalka sig i morgonluften.
Då jag många gånger i livet lagt näsan i blöt bestämde jag mig för att tillämpa en ny strategi. Jag åkte ner på stan och köpte nya kläder. Kavaj, slips, skjorta och byxor. Jag gick till frisören och fick en ny, välklippt frisyr. Jag gick till NK och köpte en herrparfym som jag tyckte luktade gubbigt men gott.
Någon vecka senare tog jag tunnelbanan till Kärrtorp och gick in på Pressbyrån och köpte en läsk. Jag ställde mig på torget och väntade tills ett tillfälle kom. Jag såg en kvinna som jag kände igen sedan tidigare, och följde sedan efter henne medan hon gick i riktning mot föreningen.
Jag smälte ganska snabbt in i föreningslokalen, som var modest inredd med stolar och bord och lite prydnadsväxter, och ett altare. I lokalen stod jag och ett tiotal andra personer i olika åldrar och av olika ursprung. Vi satte oss ner, och en tjej släckte ner i lokalen. I en stund satt vi i mörkret, tysta. Sedan började någon skramla med metallföremål, och tände samtidigt en ficklampa. De som satt bredvid mig började föra oljud och kränga sig runt med kroppen.
Stämningen blev ganska snabbt en annan. Jag förstod att den som skramlade med sakerna var en sorts schaman, och att seansen nu var igång. Den kvinnliga schamanen rabblade ord och sjöng omvartannat i en blandning av svenska och andra språk. Jag tyckte mig höra en finsk brytning i hennes mässande. Jag fick inget grepp om hur länge alltsammans pågick, men efter seansen tände föreståndaren i taket igen, och vi var alla ganska utmattade. En försiktig herre gick in i köket och hämtade fika. Vi drack grönt té och åt kokoskakor. Jag kände mig upprymd och inspirerad. Jag slog följe med några från föreningen efter seansen, och vi gick till tunnelbanan. Det var i gryningen och första tåget in till stan hade inte gått än. Vi satte oss på perrongen och väntade och samtalade planlöst. Jag kände mig svettig och varm, och det var skönt att svalka sig i morgonluften.
20150403
Bibblo
Inne på Kulturhuset råder lördagsstämning
Broschyrer i ställen och personer som pratar i mobiltelefoner
Polispiketen och lördagsflanörerna
rullar fram och tillbaka.
Inne på biblioteket
hörs ett sus
en mycket bekant blandning
av personer som väntar och ber om hjälp.
På det stora golvet
ligger en ö byggd av små väggar och bord
som bildar små bås
På dessa bås står det klart och tydligt
Internet
Jag ser en man läsa nyheterna på amhariska
På det stora golvet
ligger en ö byggd av små väggar och bord
som bildar små bås
På dessa bås står det klart och tydligt
Internet
Jag ser en man läsa nyheterna på amhariska
20150228
Herr Ballas kunde inte komma
Hej, Ballas kunde inte komma, istället skriver jag några rader (hoppas det är ok). Jag heter Telly Savalas, min morfars far var god vän med Spyridons farfars far. Från att de var väldigt små till att de blev gamla gubbar delade de en vänskap som baserades på värme, äventyr och slumpmässighet. De klättrade i träd, plockade oliver och lekte med flickor. Det var härliga tider kan man säga.
Hej!!1
Vi börjar om, varje dag är en ny dag. Ditt liv kan ändras varje sekund, varje minut.
Förlåt att jag inte har skrivit på ett tag. Vi har renoverat hemma, det har varit mycket nu, och Anna har varit sjuk. Men nu ska jag försöka skriva några rader här.
Jag märker att ingen annan har skrivit här heller på ett tag, så man får väl ta tag i det här...
Förlåt att jag inte har skrivit på ett tag. Vi har renoverat hemma, det har varit mycket nu, och Anna har varit sjuk. Men nu ska jag försöka skriva några rader här.
Jag märker att ingen annan har skrivit här heller på ett tag, så man får väl ta tag i det här...
Frågelådan
Hej världens modernaste blogg!
Jag har nu länge undrat vad det ni egentligen håller på med, vilka ni är, var agendan tog vägen osv! Men framför allt vill jag veta varför ni aldrig skriver om mig? Jag har faktiskt följt er blogg sen sthlmboyz-dagarna, snart ett år nu & känner att det är er tur att följa mig. Mitt liv är mycket intressant och jag kan tänka mig att göra vad som helst för ett inlägg. Igår gav jag till exempel en kille en rungande örfil för att han pratade illa om traditioner.. Det gillar ni va? Ja, passa på nu och vässa pennan för jag ger er inte någon andra chans.
MVH Georg Årlin
Jag har nu länge undrat vad det ni egentligen håller på med, vilka ni är, var agendan tog vägen osv! Men framför allt vill jag veta varför ni aldrig skriver om mig? Jag har faktiskt följt er blogg sen sthlmboyz-dagarna, snart ett år nu & känner att det är er tur att följa mig. Mitt liv är mycket intressant och jag kan tänka mig att göra vad som helst för ett inlägg. Igår gav jag till exempel en kille en rungande örfil för att han pratade illa om traditioner.. Det gillar ni va? Ja, passa på nu och vässa pennan för jag ger er inte någon andra chans.
MVH Georg Årlin
Ett erotiskt försök
Trevande..
Det svåra med att skriva här är att man ofta glömmer bort det man hade tänkt skriva då annat pockar på.. droppen som träffar bägaren så den rinner över, och så sitter man en lördagsnatt och försöker sammanfatta.
Sammanfatta..
människor på tunnelbanan, hur sammanfattar man dem? Alltid olyckliga. Sökande, men ändå nollställda blickar. Frånvänt & absurt. Sällan något annat än glansigt.
Minns när jag och brorsan spelade Sims. Dividerade över om hur utåtriktad man skulle välja att sin karaktär (som skulle återspegla en själv) skulle vara. 3/8 pluppar tyckte Johannes. Jag ville inte vara sämre. Sen blev ju det där något som hemsökte en. Jag kallades för blyg och snäll.
Vi startade den ironiska Säkra Killar, som skulle vara ett passus i en vidare bemärkelse, där allt skulle vävas in, vävas utifrån våra liv.
Det svåra med att skriva här är att man ofta glömmer bort det man hade tänkt skriva då annat pockar på.. droppen som träffar bägaren så den rinner över, och så sitter man en lördagsnatt och försöker sammanfatta.
Sammanfatta..
människor på tunnelbanan, hur sammanfattar man dem? Alltid olyckliga. Sökande, men ändå nollställda blickar. Frånvänt & absurt. Sällan något annat än glansigt.
Minns när jag och brorsan spelade Sims. Dividerade över om hur utåtriktad man skulle välja att sin karaktär (som skulle återspegla en själv) skulle vara. 3/8 pluppar tyckte Johannes. Jag ville inte vara sämre. Sen blev ju det där något som hemsökte en. Jag kallades för blyg och snäll.
Vi startade den ironiska Säkra Killar, som skulle vara ett passus i en vidare bemärkelse, där allt skulle vävas in, vävas utifrån våra liv.
Provocerande konst
Det finns en man i Malmö som lystrar till namnet Dan Park, han är en riktig provokatör. Det är han som har satt upp alla excentriska lappar på Malmö elskåp. Enligt hörsägen lever han på socbidrag och är portad från Systembolaget. Vi delar en fascination för kvitton men i övrigt tycker jag att han verkar lite jobbig.
20150226
Testbild!s nya och lite annat
Jag var nere i Malmö en sväng. En kväll gick jag förbi galleri Krets på Kristianstadsgatan där det var release för Testbild!s nya skiva Belka & Strelka. Det visades en video som inramade skivan och därefter spelade bandet några låtar. Filmen var härligt futuristisk och visade olika sorters hundar från här och där. När bandet började spela var lokalen nästan knökfull av vad jag tänkte mig var prominenta profiler från Malmös kulturliv. Efter att Testbild! spelat spelade ett till band. Magnus Haglund och Isak Eldhs projekt Marble Fauns, men det är en annan historia...
Belka & Strelka är ingen besvikelse för den luttrade Testbild!-lyssnaren. Nej, tvärtom, här serveras den numera väletablerade testbildiska ljudbilden plus extra allt. Den här gången rör musiken sig långt upp i det blå, ja, verkligen det blå, den där delen av rymden som är koboltblå, som i gamla sovjetiska barnprogram eller var det nu är. Bandet lotsar lyssnaren igenom spejsade ouvertyrer, rymdfolkvisor och kosmiska chansoner som jag inte visste att jag hade längtat efter. Samtidigt berättas historien om de sovjetiska rymdhundarna Belka och Strelka - eller ska jag säga sagan? Som alltid när musiken är signerad glider verklighet och fantasi ihop, och det mesta flyter bort i ett slags flöde av dröm, lek, allvar och mystik. Liksom förra skivan är vissa låtar lite för flytande och således knepiga att hålla fast grepp om, vilket ju är nödvändigt när man är ute och på resa i himlavalvet.
Provlyssna på skivan här, där du även kan navigera vidare till Kalligrammofons andra öronvänliga titlar.
Belka & Strelka är ingen besvikelse för den luttrade Testbild!-lyssnaren. Nej, tvärtom, här serveras den numera väletablerade testbildiska ljudbilden plus extra allt. Den här gången rör musiken sig långt upp i det blå, ja, verkligen det blå, den där delen av rymden som är koboltblå, som i gamla sovjetiska barnprogram eller var det nu är. Bandet lotsar lyssnaren igenom spejsade ouvertyrer, rymdfolkvisor och kosmiska chansoner som jag inte visste att jag hade längtat efter. Samtidigt berättas historien om de sovjetiska rymdhundarna Belka och Strelka - eller ska jag säga sagan? Som alltid när musiken är signerad glider verklighet och fantasi ihop, och det mesta flyter bort i ett slags flöde av dröm, lek, allvar och mystik. Liksom förra skivan är vissa låtar lite för flytande och således knepiga att hålla fast grepp om, vilket ju är nödvändigt när man är ute och på resa i himlavalvet.
Provlyssna på skivan här, där du även kan navigera vidare till Kalligrammofons andra öronvänliga titlar.
20150105
Känslan av allt hänger ihop
Känslan av allt hänger ihop finns där, alltjämt.
Att börja läsa Claes Hylinger på nytt, och sedan kanske spinna vidare på det spåret, och sedan stöta på den där trevliga killen utanför Kungliga biblioteket, och som visar sig skriva någon uppsats om finlandssvensk modernism, och så kanske man snappar upp ett nytt namn eller så, och går in på nätet och kikar efter om det finns något, och så märker man att det finns ett stort finlandssvenskt bokförlag som krisar, och så snappar ytterligare några fler namn upp, och så håller det på... och så går några dagar då det knappt snappas upp någonting.
Men ändå är det som att dessa dagar, som känns som stora mellanrum, är de som är viktiga, helt nödvändiga för de där nästan obeskrivliga mötena mellan olika saker som uppsnappats. Man kanske sitter på en hockeymatch och så sköljer allt över en. Man brygger en kanna te och så är det liksom som att allt redan har hänt, fast långt borta.
Musiktips: Koji Kondos samlade katalog
Att börja läsa Claes Hylinger på nytt, och sedan kanske spinna vidare på det spåret, och sedan stöta på den där trevliga killen utanför Kungliga biblioteket, och som visar sig skriva någon uppsats om finlandssvensk modernism, och så kanske man snappar upp ett nytt namn eller så, och går in på nätet och kikar efter om det finns något, och så märker man att det finns ett stort finlandssvenskt bokförlag som krisar, och så snappar ytterligare några fler namn upp, och så håller det på... och så går några dagar då det knappt snappas upp någonting.
Men ändå är det som att dessa dagar, som känns som stora mellanrum, är de som är viktiga, helt nödvändiga för de där nästan obeskrivliga mötena mellan olika saker som uppsnappats. Man kanske sitter på en hockeymatch och så sköljer allt över en. Man brygger en kanna te och så är det liksom som att allt redan har hänt, fast långt borta.
Musiktips: Koji Kondos samlade katalog
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)