Ett kammarspel

Med ett geografiskt splittrat kickengäng och otydliga semesterledigheter tänkte jag göra som Aftonbladet och publicera en flerstegsraket för sommarläsningens välmående. Hålla tågan uppe. Något härligt med det konceptet, inte Aftonbladet a.k.a. "Gråkappan", utan begreppet sommarläsning. Får mig att tänka på feta Kalle Anka & co-nummer, där de ofta kostade på sig en och annan Don Rosa-serie, också den uppdelad i flera nummer. Undrar om detta är bloggens nya form, den som vi eftersökt i allehanda järtecken och natthimlens stjärnor? Första delen av Johan Asplunds senaste kammarspel och "instant classic" är en djuplodande introspektiv resa i La Manchas karga castillos, där de polariserade aktörerna i Cervantes efterföljd ställs mot varandra och sig själva i en förvirrande dialektisk dans. Asplunds grepp att förlägga de olika akterna i olika länder är djärvt, då det pekar mot en allmängiltig europeisk hemlöshet. Hur saker och ting står till i Strasbourg har jag ingen aning om men jag drömde en otäck dröm där vår hemlösa europeiska bloggare LK hade förolyckats på Autobahn. Skönt att veta att det bara var hjärnan som spelade spratt. Vi på redaktionen väntar annars på ett avgörande reportage från de schweiziska grönmarkerna, där korrespondenten likt en Rousseau på speed förväntas kryssa genom hagar, pastoriserad mjölk, lantmäterier och bokskog. Detta helt i linje med vår internationalism och bekräftelsesökande natur, då frön nu planteras för kommande bloggflyglar i Europas mitt. I övrigt trummar livet på i Sthlm. Gässen på Skansen ylar och bin svärmar HM:s huvudkontor. En åker till Chile, en annan dödar insekter på museum. Livet är smaskande gott. Johan Asplunds Ett kammarspel AKT 1! Miljö: slottsgård, vissnade illgröna tulpaner. La Mancha, Badajoz. Aspiración: "Om det är så att jag finner mig i Sevillas hamn då båtar rullar in, eller under vårens tjurrus i Pamplona har jag lärt mig en del om livet. Det är viktigast att bli någonting". Den ökända: "Att du min gode Aspiro utan lugn eller mankemang funnit denna livets gåta i en sömnig hamnstad eller i ett spektakel i bergen kan jag inte greppa. Bättre se till det du där borde ha funnit; arbetslivets jäkt och vilans prosa. Samtidigt som Mars gör sina krigsmarscher runt solen och månen tittar på sker det vi gör här i en avdankad gammalt slott från 1500-talet. Nä, bättre se till nuet. Det viktigaste är att vara något i stunden, i denna vår föränderliga tid". Den okända: "Fly från era tankar ni syndfulla flarn! Ger ni er hän åt stundens förgänglighet kommer ni att drunkna! Minns Augustinus ord där han stod på Herkules stoder och sa 'Beredd er på undergången, inte ens nuet hinner finnas när du tänker på det'. Kan en ambition då räcka? Nej att leva sitt liv i framtiden ger dig ingenting mina kära vänner. Om sann evighet ska räddas är det bäst att ha varit någonting. Endast så multnar de ofruktsamma tankarna bort om ära ocb förtvivlan. Nu går vi in och äter en macka". Efter ett närgånget överläggande om chorizons alla egenskaper gick de tre kompanjonerna in i slottet och befann sig genast i gott mod, ty snart kom siestan och sommaren var i antågande. Det de inte såg var vad som hände i Bologna precis denna stund... *

Strasbourg

Lite annorlunda upplägg den här gången; inga krusiduller, inga fasader. Ligger på mage och skriver detta i min sovsäck under ett tak i Strasbourg, kan inte sova ty jag har druckit kaffe för inte så länge sedan. Då blir det såhär. Förgäves försöker jag att tänka på allt som jag har gjort de senaste dagarna, på ett sätt så att jag ska somna, men det går inte. Vare sig det gäller kampingen utanför hamburg, trädgården i Hannover eller övernattningen i Reinfeld. Jag kanske kan tänka på vad som ska hända imorgon. Några fler f&f-avsnitt, vid ratten genom strasbourg, något skönt snabbmatsställe, en ny bekantskap. Det är härligt att vara nere på kOntinenten, höra nys fraser, bli överraskad och trött och så. Nu måste jag publicera innan mobilen lägger ner. Hoppas att ni har en skön sommar!

En dag på stan

Vaknade upp, åt vaniljyoghurt som gick ut den 3:e juli med lite crunchy. Låg och lyssnade på Filip och Fredriks podcast "Stop all the clocks", tänkte på Italo Calvino en stund. Plockade undan lite, gav mig ut på stan, hetsläste lite i UKON-boken som var på väg att lämnas tillbaka, kändes trist att lämna tillbaka. Många trafikanter i tunnelbanan. Mötte upp med Sami och träffade sedan hans vän som hade gått på Biskops-aRnö.  Han rökte gula camel och visade oss sin tidskrift. Vi snackade lite om Helsingfors och New York.

Åt en vegetarisk burgare inne på hötorgshallen, konstaterade att den var god. Tog adjö till Sami och hans vän, gick in på akademibokhandeln och letade efter en bok. Hittade ingenting, blev förbannad. Om böckerna stod med ryggarna utåt skulle det få plats fler böcker. Varför ska det handla så mycket om omslagen för. Gick till den andra akademibokhandeln och där fanns inte boken jag sökte heller. Hittade dock en vägatlas för Europa. Köpte en kassettadapter på Clas Ohlson i Gallerian. Snodde lite vatten från Stories nedanför. Gick till H&M och köpte shorts. Gick upp mot Sergels torg, såg små tiggare lutade mot väggarna på vägen. En folksamling hade nu samlats utanför Akademibokhandeln. Man höll en manifestation mot förtrycket av folken i Iran. Jag gick Sergelgatan upp mot Hötorget, ner i tunnelbanan och sedan hem. Jag satt mittemot en tjej som bara satt och gapade. Ju mer jag tittade på henne, desto smartare såg hon ut. Det fanns något märkligt med det. Man träffar så många nya ansikten på tunnelbanan. Igår kväll gjorde jag sällskap med en man som hade varit "full konstant sedan september". Han förtydligade dock att han inte hade några alkoholproblem. Min reaktionskurva lär ha varit liknande som den jag hade idag - först tänkte jag att han var helt sönderalkad men ju mer jag pratade med honom desto mer kände jag att han hade de flesta hästarna i stallet. När jag hade lämnat honom och hans utsmugglade krogglas och ölburk så slog det mig att han säkert skojade med mig. Bigtime. Tjejen med öppen mun kanske också skojade med mig?

Tex mex-tisdag

Tack för allt; jobb, uteservering, middag i park, balkonglycka. Jag har kört bil varje dag sedan slutet av juni. Jag hade kunnat göra något av det. Typ ritat en teckning för varje dag som jag kört.

Det... ser inte ut att hända - inte nu iallafall. Ja, vad kan man då säga om... att köra bil. Det finns ju mycket att berätta, egentligen. Rätt knäppt. Stundtals en parodi på civilisationen, för att återanvända en beskrivning som Janne Guillou levererade i sitt program "Grabbarna från Fagerhult". Finns att se någonstans där ute på nätet.

Jag träffade en framstående profil inom fetmaforskningen, frågade om han hade träffat Sveriges fetaste person och det hade han: 275 pannor hade personen i fråga vägt. En arbetande herre i Visby som cyklade till jobbet varje dag och hade med sig "en hel falukorvsring" när de andra hade med sig korvmackor till lunch. Hur cykeln hade kunnat hålla så länge visste ingen. Jag blev rätt förvånad när jag fick höra att han bara vägde 275. Ändå rätt lite i jämförelse med exempelvis USA, där de fetaste personerna väger närmare ett halvt ton. Det är nästan det dubbla än han på Gotland. Det säger nog en del om Sverige i förhållande till USA, ändå. Jag undrar hur mycket Sudans fetaste person väger. Eller Moldaviens. Kanske så lite som 175 kilo, vad vet jag. 175-kilosexemplar lär man väl kunna hitta på studs i vilken amerikansk delstat som helst. 

Myggen har bitit mig, jag har slängt en snigel, kollat på fransk film från 1985, betygsatt lite på filmtipset, läst UKON, burit tunga möbler, d-sugit, sörplat kaffe, struntat i en tex mex-buffé, lyssnat på sommarprat, badat i lagun. Det finns åtminstone en lagun i Stockholmsområdet, den finns på Ekerö. Jobbig att ta sig till utan bil. En udda strand mitt ute i ingenstans, som det heter. Med människor som bidrar till en tung camp molloy-stämning. Tungi bemärkelsen heavy trance i ljudanläggningen och oförblommerad korvgrillning i takt med kubbspel och grisfestligt tältande.

Jag tappar fattningen, handlar glass på Coop Forum i Blomma Brocks (twister aka Spirello aka den där färgglada isglassen) och lyssnar knappt på musik längre. Vad gör jag då? Steker podcaster istället, förstås. Nu har jag inlett det här sabla lyssnandet och nu ska jag baske mig avsluta det också. Och hör sen. Jag har en del kvar att upptäcka innan jag kan säga att terrängen är sonderad.

Jag fick höra fakta om Öland och 60-talet (som jag älskar). Ett 60-tal som jag vanligtvis inte brukar få höra om, det 60-tal när man for till Polen för att göra abort och då man ingick studentäktenskap och kunde fara runt i Europa och vakna i kohagar för struntsummor. Ah, dessa forna tiders struntsummor! Nu ska jag eventuellt ta hand om min rygg lite. Snart åker jag själv ner i Europa, med ett starkt gäng. Historien upprepar sig, ska jag också få hitta mig själv under en bro i Budapest precis som alla andra européer har gjort. Nä, det blir nog inte så. Jag har inte ens tänkt att supa, men vi får väl se hur det blir med den saken.  Danmark, Tyskland, Schweiz, eventuellt Tjeckien, kanske Frankrike. Två veckor som kommer att gå otroligt fort! Vi kommer knappt ha hunnit sätta oss i bilen för att bränna ner till badhuset i Vals förrän det är dags att rulla in på färjan tillbaka till det modernaste hålet i barrskogsbältet. 

Kom gärna med tips på vart man åka i "det okända Tyskland" eller annorstädes. En och annan kurort i Bayern ska försöka hinnas med. Djupa dalar, åar och idylliska ostar är det som gäller. Jag skulle kunna lägga upp någon pittoresk vy över det tyska höglandet men jag orkar inte. Man får hålla till godo med texten. Om möjligt se bilderna i texten, kanske krävs det god inlevelseförmåga för att kunna göra det. Jag vet inte, jag har jobbat och inte tänkt så mycket på sådana saker idag. Tjingeling!

Zöndag

Loppisen i Täby galopp, många prylar men framförallt intressanta karaktärer... personer jag sällan träffar annars. Min gamla arbetsgivare, en bohemisk fotograftant, massa sköna familjer... levande stämning, kanske inte så mycket som är värt att köpa, men levande stämning ändå. Nu måste jag slagga eftersom jag har börjat jobba igen.