Känslan av allt hänger ihop finns där, alltjämt.
Att börja läsa Claes Hylinger på nytt, och sedan kanske spinna vidare på det spåret, och sedan stöta på den där trevliga killen utanför Kungliga biblioteket, och som visar sig skriva någon uppsats om finlandssvensk modernism, och så kanske man snappar upp ett nytt namn eller så, och går in på nätet och kikar efter om det finns något, och så märker man att det finns ett stort finlandssvenskt bokförlag som krisar, och så snappar ytterligare några fler namn upp, och så håller det på... och så går några dagar då det knappt snappas upp någonting.
Men ändå är det som att dessa dagar, som känns som stora mellanrum, är de som är viktiga, helt nödvändiga för de där nästan obeskrivliga mötena mellan olika saker som uppsnappats. Man kanske sitter på en hockeymatch och så sköljer allt över en. Man brygger en kanna te och så är det liksom som att allt redan har hänt, fast långt borta.
Musiktips: Koji Kondos samlade katalog
