20091118

Biggie

"God middag. Klockan är 10.15 och det här är Biggie med trafikrapporten, von oben förrns ni lättar på trafiktrycket eller kolliderar, alltid vilandes mina uggleögon på era mörka Opels".
En betraktare i periferin. Sanningssägare och rapportör. Så har mitt liv tett sig de senaste 15 åren. Vet faktiskt inte varför jag med detta blogginlägg ska träda ut ur mitt hörn av himlen, be piloten sätta ner denna metalliska flygfarkost och stiga av. Men blev ombedd att skriva lite ditten och datten hära.. Det är väl för att jag är tjej.
Birgitta heter jag, men lystrar gärna till 'Biggie', känns mer.. kraftfullt, som en med pondus skulle heta.
En egenskap jag aldrig sett i min spegelbild. Flyger med Bell-helikoptern över en skramlig Volvo 242 och en Citroën C6 Sedan hela dagen. Man får visserligen lätt storhetsvansinne där uppe. Kan sitta tyst och lyssna på Rolling Stones i hörlurarna.
På sjuttiotalet var jag störst. Kunde ställa vem som helst på ända med en tvetydig blick. Hade ett rivigt gäng, Helen som snodde alla juveler, Elvira, torgföraren, och Janne med sitt mytologiska menageri.
Nu är alla likgiltiga inför tidigare livfulla ideal. Vi hörs aldrig av. De bor med döda familjer i villor i Roslagen och Enskede. Jag har stannat kvar i vårt sista rus.
Om det är något jag ändå skulle vilja föra fram här, i bästa Elvira-takt, så är det att vad du än gör så gör du någon illa.
Jag ser det, där på en av våra största städers motorvägar. Åker du för snabbt blir någon sur. Åker du för långsamt likaså. Talar du för mycket är du innerst inne besviken. Är du tyst så är du feg men kanske kan bygga en social karriär som missförstått geni.
När jag hovrar över E4 eller E18, händer det ändå ibland att bilarna där mitt i en mellanfil liksom stannar upp. Ett mirakel uppstår -- som en skänk från ovan -- blixtlåsprincipen, vår tids hängande trädgårdar. Lummiga och harmoniska. Fulla av kärlek. Då vågar jag plötsligt tro på människan, som Tommy Nilsson sjöng för några år sen.
Nä nu ska jag upp igen! Ni får allt nöja er med det här, sthlmboyz. Tack för mig

20091115

Allt är biologi

Hej, jag heter Jurek. Det kanske var därför ni ville att jag skriva i bloggen, jag vet inte. För att jag heter Jurek. Okej, jag vet att det är lite naivt att tänka så, men ändå, kanske. Min farbror brukade kalla mig Jurka.
Allt är biologi. Det är min ståndpunkt. Du kanske tycker den är enkel, visst, det är den. Till en viss del, men allt är biologi.
Jag försöker ha minsta möjliga hjärnkapacitet.
En gång åkte jag till Karpaterna. Du kanske undrar vad jag gjorde i Karpaterna? Jag kanske inte vill säga det här.
Allt är biologi. Allt är biolgoi. Allt är bilgogg. Allt är bilogil. Allt är biologi. Allt är biologi. Allt är biologi. Allt är biologo. Allt är bilogil. Allt är bliolgi.
När jag säger hejdå kommer jag försvinna härifrån och inte skriva mer på den här bloggen. Jag kommer åka igenom den här stan, gå sista biten hem, komma till porten, slå portkoden, öppna porten, gå uppför trapphuset, låsa upp ytterdörren, gå in i lägenheten, och ta en dusch. Sen kommer jag dammsuga och sedan kommer jag mata mina fiskar. Mina fiskar heter Sixten, Kaspar, Cleo, Baxter, Thomas, Sören och Claes.

20091113

Malmen

Så, nu är jag här. Det var inte så svårt att ta sig hit.
Fyran hela vägen.
Jag heter Malmen. Man har bett mig att skriva ett inlägg på den här bloggen. Varför vet jag inte riktigt, jag har inte fått några riktlinjer för mitt inlägg. Jag känner mig förstås smickrad, men samtidigt konfunderad över vad jag ska författa. Mina talanger är liksom lite komplicerade att visa i text, de är inte anpassade för textformatet så att säga. Men om ni (läsaren/läsarna förmodar jag) hade varit här med mig nu hade jag kunnat visa vilken skicklig imitatör jag är. Bland mina specialitéer finns Jan Guillou, kakaduor, BOSCH-dammsugare från 60-talet och Black & Decker högtryckstvätt från -94. Jag är även god utövare av diverse instrument: panflöjt, dragspel, valthorn och mungiga. Jag skulle t.e.x. kunna framföra "Carmina burana" av Carl Orff med de två senare nämnda. Ni skulle bli imponerade. Jag är även bra på att rita teckningar av Shinkansen-tåg och andra typiska japanska motiv som brukar tilltalas av en västerländsk kulturelit. Men jag har ju fått i uppdrag att skriva på den här bloggen.
Jag heter egentligen inte Malmen, men jag har blivit kallad för det lejonparten av mitt liv och ser mig själv som det namnet. Om du skulle se mig skulle du tycka att det verkar logiskt. Jag ser liksom ut som en malm, fast alltså inte som en malm-malm, som i Östermalm och Södermalm och såntdär, utan snarare just som en malm. En såndär malm som aldrig fick vara med i någon skön serietidning eller soft barnprogram.
Jag har kommit att personifiera mig med namnet, och känner mig inte alls bekant med mitt ursprungliga namn. Om jag inte hade levt i ett samhälle som detta (där man dagligdags blir påmind om sitt "egentliga" namn genom sociala system som exempelvis Facebook och bankkontot och skolkatalogen) hade jag glömt bort mitt "egentliga" namn för länge sedan.
Vad kan jag då berätta som har något värde? Tja... i morse hörde jag på nyheterna att tandborstning är bra för hjärnan. Utan att ta reda på ytterligare detaljer kring ämnet har jag formulerat en handlingsplan för det kommande året, med ett provisoriskt schema för en vanlig dag. Jag kom fram till att det rimligtvis går att hålla sig till 26, 5 borstningar om dagen, på en höft. Man får förstås räkna med ett visst bortfall några dagar (när man går på klubb är det nog inte så populärt att hala fram borsten!), men å andra sidan ett överskott andra dagar (söndagar gör jag inte många knop... då kan jag vara i badrummet hela dagen, hehe).
Planen är att ej överskrida 10 tandkrämstuber i veckan, och att se resultatet efter 3 månader.

20091106

Hörru du

Aej, var tog han vägen? Han bara kom in hit och gick omkring och skrek. Sen började han sluddra massa konstiga grejer, osammanhängande bitar ur ett osammanhängande liv. Okej jag känner inte honom men han betedde sig fan lite underligt asså. Och nu undrar jag bara var han tog vägen? Om man kommer hit och skriker kan man väl åtminstone vara ödmjuk och stanna en stund? Annars lämnar man ju ett konstigt intryck på andra, liksom.
Plus att det nu luktar bacon här. Fy fan, jag hatar bacon. Alltid hatat bacon. Hatat bacon så jävla mycket. Ja, du vet jag är en sånhär fräsch person. Fräsch brud. Aldrig bangat för fräscha grejer. Äter inte snask och äckliga grejer som bacon. Så är det. Äter inte bacon. Bacon går inte ned.
Vi hade kunnat bli vänner faktiskt. Jag tror på det riktigt, ibland. Ibland är det svårt att leva, ibland har man bara så jävla tråkigt. Ibland vill jag bara äta chips, även fast jag är så fräsch. Ibland vill jag bara lyssna på pretto-jazz. Ibland vill jag bara tugga dextrosol. Ibland vill jag bara... aej jag ska inte gå in för mycket på vad jag ibland vill men...
Det är alltid kicken.