20091029

Min dag

Jag lyssnar numera bara på Hall & Oates.
Jag skiter i vad du tycker om det, du förstår ändå inte. Jag vet inte om jag orkar bry mig om massa skitgrejer längre.
Hall & Oates... jag behöver inget mer. Inget. Mer.
Dagen börjar med att jag kokar lite ägg - lyssnar på Hall & Oates, helst självbetitlade plattan.
Vad som sen händer är svårt att precisera, men låt mig förklara det kort genom att säga att jag lyssnar på Hall & Oates. Kan variera lite vilka plattor det blir, men det tenderar att oftast bli H2O-plattan....
Sedan går jag ut. I lurarna - Hall & Oates.
Vart jag sen tar mig? Svårt att säga. Oftast blir det Kulturhuset. Jag kan faktiskt spela schack. Du vet där får vem som helst vara med bara man gillar schack (och är bra på det). Under pauserna blir det Hall & Oates.
När jag är färdig där smyger jag över till Kladdes kebab, ja, du förstår jag och Kladde är gamla gymnasiepolare. Sen fixar han en schyst kombotallrik extra allt. Och spelar Hall & Oates - för mig.
Kladde brukar spela "Abandoned Luncheonette" lite på skoj när jag är på väg att dra. Sen drar jag.
Går igenom stan, lyssnar på Hall & Oates, tar tuben. Köper en räktrålare, nynnar på "Sara Smile" när jag väntar på att få min räktrålare.
När jag sedan nått hallen i mitt hem börjar jag lägga ett pussel och lyssnar på Hall & Oates. Eller så drar jag och köper ett sexpack bayerskt, drar hem igen, släcker ner överallt i lägenheten, slår mig ner bekvämt och lyssnar igenom "War babies"-plattan och "Private eyes" samtidigt som jag långsamt låter sexpacket sköljas ner i kroppen. Sedan tänder jag en rökelse och drar igenom "Abandoned luncheonette"-skivan. För den är så stört bra.
Sedan går jag in på datorn och youtubar några sköna Hall & Oates-videoer.
När jag sen ligger i sängen på kvällen för att sova tänker jag på Hall & Oates, jag tänker på en solsemester i Kalifornien någon gång på 80-talet: vi spelar volleyboll och springer tillsammans genom kilometerlånga stränder, tjejer, tuffa herrgårdsvagnar fyllda med gott käk, skön vindsurfning. Darryl, John och jag. I varsin solstol. Med varsin Piña colada. En resa som aldrig blev av. Jag var för liten då.
Efter det somnar jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar