Vad gör alla som en gång bidrog till bloggen idag? Harald Omm, till exempel? Vi skulle bygga en gemenskap, en liten församling här på internet. Istället: utslagning, misär och privat entreprenörskap.
Vi kommer dock att komma igen. ALDRIG går vi under. Vi har fortfarande mycket att ge. Svepande beskrivningar av ett sömnigt sommarsverige någon gång på 2010-talet, nostalgiska bilder från baksätet på en dammig röd Volvo, tramsiga referat av diverse sms och inte minst poesi.
Vi är många, vi är fyrtio välmenande sparvar som äter från din hand. Smulor i alla tänkbara storlekar.
Det är nu folk gifter sig. Magiskt!
Snart ska jag äta lunch. Mindre magiskt... snarare något nödvändigt. Nödvändigt ont, skulle någon säga.
Det blev ingen spelning på smålands nation. Från ett visst perspektiv är det bra. Någon kanske blir besviken dock. Jag ska gå ut och spela på läppen istället. Försöka att göra mig hörd hos en och annan lyhörd medborgare.
Kanske har vi tappa stinget. Detta sting, som åtminstone var med oss från maj 2009 till någon gång under hösten 2011. Det finns inte längre här. Jag törs inte tänka för mycket på vad det beror på. Min enda känsla nu: det fanns något bra i alltihop.
Nej, nej! Spelet är inte slut än, än finns droppar att pressa ut ur denna drivkraft som vi har haft när vi har skrivit denna blogg... att avsiktligt göra fel och skriva tvärtemot vad man egentligen tänker. Leta fram de mest udda karaktärerna och sedan låta de få fritt spelrum. Det här ska få fortsätta. En sommar till med kicken!
Fem punkter ska jag tänka över nu:
1. Att byta namn på bloggen (förslag?! Manne Siegbahn Memorial Blog? Knäckt.blogspot.com? det finns för många möjligheter känner jag!)
2. Att bli mer jordnära, säga upp mig från mitt konformistiska jobb, gå en kurs i modern ostföring - dvs hur man blir ostproducent (det jag är mest sugen på är att göra en helt egen getost. Fatta grymt!)
3. Hur jag ska disponera hösten - ska jag åka till Kolahalvön och göra ett reportage om ryska samer eller ska jag bara läsa den där fåniga c-kursen? C-kursen går inte att misslyckas med, däremot är Kola-reportaget betydligt mer riskfyllt... oddsen på att jag "fixar" det är väl i själva verket inte mer än 20 mot 80.
4. På blocket kan jag köpa en bil (gärna vit - vita bilar konnoterar något alldeles särskilt) och åka runt och intervjua alla de som medverkade på bloggen - ta reda på: vad var det som gick fel? Vad hade kunnat göras bättre? Hur ser framtiden ut? Jag ska variera mina frågor och ibland ha med någon spännande maträtt att bjuda på. Så ska sommaren passera och i augusti ska jag sitta med en massa intressanta möten i bagaget.
5. De neuropsykiatriska funktionsnedsättningarnas historia i Sverige de senaste 100 åren. Spegling - hur hade man kunnat behandla dessa bättre? Prognoser för framtiden? Har Blondinbella aspergers?
Förlåt om inlägget blev för långt. Du vet hur det är, när man väl kommer igång... Hav överseende. Puss och kram (virtuell ömhet - skonsam mot dålig personkemi och beröringsproblem!)
Nästa vecka: taylorism, mimosasallad, theremin, co hoedeman, lam psykedelia och weber.
