20101212

Gillar du persiljesmör?

Admin, Admin. Så det kan bli ibland. Admin har det inte alltid så lätt. Men jag vet att han mår mycket bättre nu.
Själv heter jag Amin. Jag är en god vän till Admin. Vi träffades på Daglivs. Det är en kolossal mataffär på Kungsholmen i Stockholm. Jag skulle precis ta ett knippe bladpersilja då jag blev undanträngd av en hetsig man i mobiltelefon. Jag blev förstås gramse på honom och frågade honom vad fan han höll på med. Hans stressade anlete bytte skepnad. Plötsligt var han en liten grabb igen, inte äldre än tretton år. Hans dollarteckensfyllda marketingögon hade förbytts till ett par oskyldiga knatteögon. Någonting hände. Han avslutade sitt telefonsamtal och tittade på mig. Det verkade som att någon sorts pollett hade trillat ner för den jäktade mannens räkning. Han tog upp ett knippe bladpersilja och räckte åt mig.
- Här, sa han. Jag bjuder. Gillar du persiljesmör?
Den dramatiske mannen med mobiltelefon var förstås admin. "Gillar du persiljesmör?" blev senare något av ett standardskämt oss emellan. Sedan den dagen har vi varit goda vänner. Det är inte alltid som det har varit lätt att hålla kontakten dock. Admin har ju så mycket för sig så du anar inte. Jag lärde mig snabbt att han inte hade menat något illa med att jäkta omkring sådär och råka stöta till mig.
Admin har haft mycket, med bloggen och så vidare. Ursäkta franskan, men jävlar vilket jobb det har varit för honom att hela tiden samla ihop nya skribenter. Inte undra på att han har blivit lite utmattad på sistone. Jag tänkte att jag kunde hjälpa honom på traven lite med att skriva några väl valda ord. Jag är ursprungligen från Afghanistan men bor sedan länge i Stockholm, Sverige. Här trivs jag som fisken i vattnet. Rättare sagt som en svensk gädda i Mexikanska golfen. Så länge som det är som det är i Afghanistankommer jag inte att sätta min fot där. Annat var det förr i tiden, långt innan ryssarna invaderade oss. Då kunde jag sitta vid fontänerna i Kabul och softa och läsa Kafka. Och äta choklad. Och skriva nonsens i en liten bok jag hade utan att någon brydde sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar