Jag tänkte att jag skulle köra öppna kort direkt och berätta vem jag är. Om ärlighet varar längst, borde det här inlägget bli jättelångt. Jag heter Roman Kindel och jobbar som bloggare, jag är vad man kallar för ett alter ego. Hur förhåller jag mig till att jag inte finns? Kan ett alter ego syssla med poesi eller blir det fel då? Kanske tänker jag för mycket.. Men jag tycker det är lite märkligt det här med internet.. Jag menar, bara för att jag inte finns i er mening så betyder väl inte det att ni andra.. finns? Inget på cyberspace är en direkt återgivning, allt är ju speglat. Jag är speglarnas man. "Alla människor har något glas framför ögonen", brukar jag ibland säga över en växthusvandring till Bébe (min alter.. tu-kompis?). En gång trodde jag på sätt och vis att jag var "utvald", att jag var den enda som inte fanns. Nu vet jag bättre.
Som utrikesreporter var han en rastlös jävel
när han bytte till uppläsare blev hans själ ett stillasittande ankare
draggat av bomber i Mellanöstern och sena nätter
framför kutande snutar, sprutande kukar
hans namn är Mårten och nu vinkar han
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar