De ringde och frågade om jag kunde medverka här. Jag tyckte att det lät spännande, så jag tog tåget ner hit till Stockholm för att skriva inlägget och posta det. Ja, alltså jag är ju från Östersund och där finns det inte något drickbart dricksvatten för tillfället som ni kanske visste. Och när jag skriver, speciellt till en blogg, måste jag ha obegränsat med tillgång till drickbart vatten, annars går det liksom inte. Så nu är jag i Stockholm, närmare bestämt hos min polare Frasse som bor i Enskede gård, en pittoresk förbebyggelse till Stockholm.
När jag har ungefär fem minuter kvar av tågresan till Fjollträsk inser jag att jag inte ens har tittat igenom bloggen inför min lilla resa. På förhand hade jag tänkt mig att jag hade blivit kontaktad av proffs, men det här visade sig ju vara ingenting annat än en genuin amatörblogg, genomsyrad av navelskåderi, betraktelser kring mat och ren och skär smörja. Det jag undrar är: var finns det viktiga?
Nivån här är ju löjeväckande låg. Det handlar om pizza, schackspelande och annat dagdriveri. Inte ett politiskt budskap så långt ögat kan nå. Inga försök till att göra något nyttigt för samhällsutvecklingen. Inga universella teman som identitetskris, döden, eller ens någon sorts ifrågasättning av syftet och meningen med livet ur metafysiska eller parapsykologiska perspektiv. Inga intressanta synvinklar på kultur, samhälle, natur eller kosmos överhuvudtaget. Inte ens en tillstymmelse till att försöka hjälpa någon. Bara massa värdelöst babbel. Lite känslospillningar bara.
Pinsamt, det är vad det är. Jag hoppas att ni tar till er av mina ord. Det borde ni göra för ert eget bästa. Det är bråttom nu. Om en vecka kan världsläget se helt annorlunda ut. En stormakt kanske får för sig att invadera vårat land. Jordens medeltemperatur bara stiger. Vet någon vad som händer egentligen? Snart finns det inga tigrar kvar. Och ni bara sitter här och gör ingenting. Skriver era känslor bara. När ni kan rädda tigern istället. Rädda tigern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar