Idag är det 121212. Verkar bara vara jag som bryr sig.
Kom igen, lite häftigt är det faktiskt!
Det ser fint ut.
Det känns inspirerande.
Kanske är jag bara insmord av platta, mediala budskap.
121212 kanske inte betyder någonting.
Men jag är ändå lite impad.
Av tiden.
Klockan 12:12 idag stod jag på tåget mellan Örnsberg och Aspudden. Det var inte mycket mer med det, jag försökte känna efter, men kände inget särskilt. Lite kornig trötthet pga Hobbitpremiär och efterfest igår, men mycket mer än så var det inte.
Jag klev av vid Liljeholmen och lommade över plattformen. Steg in i Mörby centrum-tåget, satte mig i ett hörn där några graffitister hade målat in sig rätt nyligen. Jag kände på den tjocka färgen med fingret, det var nymålat, men hade hunnit torka.
Jag hissade upp hörlurarna och tittade ut genom fönstret. Såg skräp i tunneln. Kom till Universitetet. Snackade lite med en moldavisk kille som stod vid uppgången och tiggde pengar. Jag frågade honom varför han hade kommit och han sa att det inte fanns några jobb eller pengar i Chisinau. Han var 18 och bodde med sin fru i en bil på någon parkering längre bort. Väldigt kallt, sa han.
Sedan gick jag till datorsalen. Där var det kallt. Jag blev jävligt störd av en snubbe som satt och skrattade hela tiden. Kände lite för att klippa till honom men sket i det. Jag fortsatte att jobba på mitt "dokument" och blev röd i ögonen. Jag åkte hem till mina föräldrar och åt genomstekt mat, slötittade på televisionen. Läste oengagerat i min bok, förde lite anteckningar i ett block vid sidan av. Ringde ett meningslöst telefonsamtal och längtade bort. Åkte hem och bad en stilla bön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar