20121207

Med melankolisk mage

När vi nu trätt in i den melankoliska period som kallas vintern är det dags för en sammanfattning, en upprensning. Mellan varje period krävs ju en sorts städning: vårstädning, höststädning och så också med vintern. Ungefär som ett kaffe så starkt att vulgära typer ger det egenskaper som ex. "fosterfördrivande" styr städningen upp, lägger saker till rätta. När denna blogg var i sin linda skapades samtidigt fyra andra bloggar på kontot. Flegma, den koleriska, den sangviniska och melankoliska. Efter en utrensning blev Flegma och Melancholia de enda kvar. Här vill man ju läsa in saker, är jag och Ludvig de flegmatiska melankolikerna? Vem är torr och kall och vem är våt och kall? Själva ursprunget till dessa sidobloggar, som utan aktivitet nu vuxit igen till att bli ett övervuxet jordgubbsland, var A-kursen i idéhistoria som jag och Ludvig gick 2009. Där lärde vi oss lite om humoralpatologin som gamla greker utövade, där kroppens vätskor och safter skulle hållas i balans för att undvika olika sjukdomar förknippade med de ovan nämnda temperamenten. Det är ett intressant ämne, melankolin. Har mycket att göra med mat och mage, enligt historien. Melankolikern -- den kvarhållande -- drabbas ofta av förstoppningar. Blir därför uppsvälld. Måste äta mera honung. Hur som helst har jag börjat tänka på det här med ljus och lampor. Har köpt en del lampor och funderar nu på att ta hem den vinterdepressionslampa som min mamma köpte när jag var 14. Detta efter att jag i mina tonår hade brutit sönder några pennor, vilket Ewa uppfattade som att jag hade blivit mörk till sinnet. Mina vintermornar präglades därefter av att jag lade mig i soffan framför morgon-tvn. Ewa springer stressad in, drar på lampan som på max når explosiva ljusstyrkor. GODMORGON! vilket sätt att vakna, man blev helt blind, men lite gladare. Såg i går på något nyhetsprogram om att denna lampform nu introduceras i Umeå som belysning i busskurer. Vet inte riktigt vad jag tycker om fenomenet ljusterapi. Känns som lite fuskigt och måste väl främst byggas på nån gammal myt i stället för nån sketen vetenskap. De fyra temperamenten

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar