Ja vad ska jag säga egentligen

Halloumi. Jag sålde bilen idag, sommarbilen. Jag köpte den i slutet av april, så det blev inte ens fem månader. Det var en snabb affär. Jag ringde killen på Blocket igår som skrev i sin annons att han gärna köpte bilar, och  för några timmar sen var han här ute och kollade på den. Det hela gick väl bra... möjligen hade jag kunnat få lite mer för den, men det är ändå tveksamt. En hel del småfix + begynnande storfix säger väl allt. Eftersom bilhandlaren var själv och hade egen bil med sig så fick jag åka med honom till hans ställe (för detta prutade jag till mig 200 extra, hehe!), så vi åkte dit i karavan. Vad jag tänkte när jag körde dit? Inte mycket, faktiskt. Provade att ratta in p1 en sista gång, det var ekonomiekot. Vi åkte över till Huddinge och kom till bilhandlarens ställe, en klassisk bilhandlar...gård? Som i amerikanska filmer. Många fina bilar inne. Mest BMW, Volvo och Mercedes, men jag såg även en gammal Chevrolet och en Renault. Vi gick in till kontoret som låg i ett skjul på parkeringen. Bilhandlaren drog fram den emblematiska bilhandlarbunten med femhundringar ur fickan och räknade det jag skulle ha. Jag såg en datorskärm med en arabisk sajt. Jag såg några tomma kaffekoppar, uppsatta post it-lappar och pärmar, massa pärmar. En tämligen anspråkslös inredning, kontoret bestod av ett större skjul. Jag kände mig inte hemma, men jag trivdes. Det kändes dock naturligt att gå efter affären, så jag frågade om det gick någon buss i närheten och blev visad till den närmaste busshållplatsen. Något omtumlad av de snabba rycken gick jag till bussen och åkte till Huddinge centrum, bytte till bussen till Fruängen och tog sedan till tunnelbanan Liljeholmen för att komma ut på Norsborg-linjen. I Fruängen gjorde jag ett kortare stopp för att köpa olja, ägg och broccoli. Jag såg mycket stoff till sköna och inspirerande dokumentärer till SVT. Barn, gamla, utstötta, instötta och andra medborgare.