Igår hade jag en klump i magen, idag har jag varit lite frånvarande. För första gången i hela mitt liv sov jag på hotell i Stockholm inatt. Det kändes såklart väldigt konstigt. Jag blev väckt och mådde lite dåligt, fick höra att jag kunde gå ner och äta lite frukost så jag gjorde det. Sprang glatt ner för trapporna, med hopp om att återfå någon sorts svunnen entusiasm som jag så ofta kunde vara uppfylld av förut. I barndomen. Väl nere i bistron (nej, det var en sportbar) hade jag fått upp lite flås och kunde hugga in på frukostbuffén. Min inställning till bufféer är inte vad den en gång var. Länge tyckte jag verkligen om bufféer. I barndomen. Det mesta gick ner. Sedan kom alla diskurser och sabbade alltihop.
Eftersom jag inte längre äter kött tog jag bara äggröra. Vita bönor i tomatsås kändes fel klockan halv tio på morgonen. Däremot inte jordnötssmörsmackor med hallonsylt. Jag försedde mig och gick och satte mig. Överallt teve-skärmar. Martin och Johan fria, hipp hipp hurra! Men var det inte lite väl många tv-skärmar? Konstigt, genommedialiserat sätt att börja dagen på. Nyhetsmorgon drog igång igen och en klämkäck Peter Jihde visade sig på skärmen. De hade bjudit in en tesmakare och hans likasinnade son och höll på och smakade te. Jag avslutade fort mina smörgåsar och min äggröra, hämtade lite mer juice och gick sedan. Hade saker att göra; gjorde inte allt, men en hel del. Satt på stadsbiblioteket i många timmar. Den bästa salen är den lilla facksalen längst bort, facksal 4 tror jag att den heter. Med det stora och väldigt vackra broderade täcket som täcker en hel vägg och egentligen är en målning av Hilding Linnqvist. En donation från Bonniers för länge länge sedan. Jag tror att den sprider ett speciellt slags lugn i den lilla facksalen. Mer än gärna sitter man där och håller på med sitt en stund. Suck, Stadsbiblioteket... Jag lånade Piero Scaruffis bok "A History of Rock Music 1951-2000", som också finns, om än i uppdelad form, på författarens hemsida.
Jag gick till Frescati och hittade lite äpplen på vägen. Stillsamt, studentskt, strindbergskt. Tänkte lite på en bil. Och på några fåniga filurer som jag har stött på på sistone. Så många där finns!
Jag höll på att somna i auditoriet flertalet gånger. Sedan stack jag hem, gjorde ett kort uppehåll vid Tekniska högskolan. Tänkte en del på den 11:e september idag. På sätt och vis en milstolpe. Jag tror att jag alltid tänker så när det är den 11:e september. Den 11:e september känns det befogat att tagga ner lite, stanna upp i tillvaron och kanske tänka efter -- vem är jag? vart är vi på väg? Med lite god vilja kunde man säga att den 11:e september är ett viktigt datum i min privata religiösa kalender. Yes, där satt den. Ni undrar förstås vad som egentligen åsyftas med "min privata religiösa kalender" -- ja, exakt vad vet jag inte, men jag tycker att det är bra att vissa dagar får vara något annat än vardagar. Det har blivit någon sorts märklig tradition för mig att stanna upp den 11:e september och bara fundera lite. Kanske tända ett ljus. Visa att man bryr sig... Det kan vara osunt att ifrågasätta detta för mycket, kanske är det bra att det finns en dag som denna. Kom igen, alla dagar kan ju inte vara likadana. Imorgon fortsätter nog allt som vanligt ska du se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar