Ska prova det här med att avreagera sig. Man vill ju bli normal igen.
Akademiska pekpinnar sitter i mitt arsle. Styva och rationella.
Min tro, mitt hopp separeras av en känslig klåda. En emotionell ådra. Du vet det där du har som inte går ihop med vetenskapen, det mänskliga. Konsten att bry sig.
Det kritiska tänkandets kris. Positivister läker inga sår. Även nihilister bajsar.
Jag brukar kalla mig för James Bond. Inte för att jag gillar filmerna nämnvärt, de är så kladdiga. Mer för att jag gillar tanken att arbeta för staten men skita i pekpinnarna. Ha ihjäl fiender med min ljudlösa PP7.
1111 (från och med att detta inlägg skrivs) klick hittills på denna sida, det är en triumf om något.
Med rätt att döda,
Jammo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar