Samtal med Seneca

Skolan är på den idéhistoriska tapeten. Därför vill jag passa på att återberätta ett snack jag och Seneca, som ju kallats människosläktets lärare, hade häromnatten. Vi satt uppe och åt flatbrödsbak, honungsvatten, kryddvin och andstuvningar och sa ungefär såhär:

- Äntligen har jag fått tillfälle att träffa dig, Seneca, du som kallats människosläktets lärare; tragöd och stoisk politiker. Författare och filosof!

- Stilla dina förväntningar. Äran är flyktig och rörligare än luften.

- Jaså, ja, men trots det så måste du hålla med mig om att du är en särdeles klipsk man, att du gjort mycket för den västerländska filosofin!

- Redan ordet filosofi väcker ovilja, även om den bedrivs försiktigt.

- Jag skulle trots det främst vilja fråga dig om dina filosofiska visioner. Jag har läst om dig och dina bedrifter men det slår mig att du kanske inte är så apart från den västerländska traditionen som det har påståtts. Du är väl snarare en produkt av din tid, från kristi födelse till år 65 e.kr. har du väl i mångt och mycket delat de tankar och förutsättningar som rådde under din samtid?

- Så kan man se det, men jag förstår inte riktigt var du vill komma. Det är en stor tröst att dras med tillsammans med hela världen.

- Jag menar att din och den romerska filosofin i allmänhet har ett jordnära drag, fritt från metafysik och utsvävningar och mer inriktat på etik och människan. Är det inte sant att du levde under romersk kejsartid, där allehanda utsvävningar var mer regel än undantag och att du därmed sökte tröst i stoicismens rigiditet? Genom att framhålla förnuftet före känslan sökte du kontroll över vardagen, över dig själv. Du ville visa hur livet ska levas!

- Du talar som en papegoja, repetitivt och utan reson. Ingenting här i livet sker emot din mening och vilja.

- Det tycks mig ändå kännetecknande för den antika filosofin – att framhålla det individuella rationella sökandet efter trygghet! Jämfört med vår tid då vi har ett starkare behov av sociala interaktioner, att fungera i samklang med samhället, var din tids bot att stå ut med kaos och hitta kosmos. Kosmos lockelse måste väl vara större under tider av kaos.

- Min tid har helt riktigt påverkats av revolutioner och förnuftsvidriga kejsarfamiljer men den är nog inte kaotisk. Ty den vise lever nöjd med det närvarande och trygg inför vad som komma skall. Det är viktigt att minnas att alla människor har en gemenskap. Låt oss odla vår mänsklighet, så länge vi är bland människor.

- Ja man uppfattar en universalism i din filosofi – en tanke om att alla människor delar något gemensamt. Men det måste väl gå emot din moralfilosofi? Jag vill förstå hur din lära om samhörighet och din politiska bana hänger ihop med din etiska egoism!
Seneca: Du måste ge akt på den längtan och hunger jag anar i dina anföranden. Lär dig det ofruktbara i att alltid söka lösningar, gör det du kan för att klara av ditt liv.

- Nog har du en och annan poäng. Till exempel läran om att segra mot Fortunas nycker, att inte streta emot ödet och lyckan utan att ge akt på att Fortuna är föränderlig – det är striden alla måste kämpa. Det är faktiskt något som finns kvar i min tids mentalitet. Även på medeltiden fanns den; man kunde då se på livet som ett lyckohjul som Fortuna styrde med sin blindhet och det lever även kvar i många sedelärande uttryck.

- Vari består det lyckliga livet? Säkerhet och evigt lugn.

- Det menar du väl ändå inte! Skulle tanken styra människan så pass mycket, skulle förnuftet forma vår tillvaros rikliga spektrum? Visst kan man påstå att det tjänar den personliga lyckan att inte grubbla för mycket på hur man ska bli lycklig. Dessutom är dina föreställningar om individens möjligheter i ropet även i dag. Det påminner om min tids kognitiva psykologi, där tanken kan sägas komma före känsloyttringar. Där lyckan är din att få genom positivt tänkande. Men är det egentligen en allomfattande förklaring?

- Att leva, Joel, är att kämpa. Ödet leder den villige men släpar den ovillige med sig.

- Så man ska acceptera sin dom om man föds till exempelvis slav? Eller är det så att du först genom att komma till besinning av din vanmakt kan förändra ditt liv?

- Varför hemsökas goda människor av olyckor, då det finns en försyn? Den gode gör alltid rätt, men det kan i förstone vara svårt att se detta. Den gode och vise bär allt med sig, i sin karaktärsstyrka. Vägen till visdom är öppen för alla goda människor. Dina världsliga besittningar är irrelevanta i sammanhanget. Slavarna borde för övrigt respekteras mer än de görs i dag.

- Denna försyn du nämner låter verkligen som någon gudomlig gestalt. Det finns en intressant spänning i dina brev och tankar mellan en påfallande stor idealism, att å ena sidan söka inåt och asketiskt lämna den yttre verkligheten samtidigt som du står för en form av materialism. Sen kan man undra varför du lever i ekonomiskt överflöd om det materiella inte betyder något!

- Hur kan de platonska idéerna göra mig till en bättre människa?

- Nej, du har minsann frångått det som finns bortom människans närmsta medvetande, gjort uppror mot Platons predikan. Den försyn eller det världsförnuft som du rör dig mot har ju materiella drag i form av hyle och pneuma. Du talar sällan om Platons idé eller Aristoteles form. Med det sagt märks ändå spåren från dina föregångare, även om du är förankrad i den vidsträckta hellenistiska världen och vad det innebar att vara filosof vid denna tidpunkt.

Men nu ska jag inte uppehålla dig längre! Jag vet att du har andra förpliktelser och lärjungar att undervisa. Tack för denna insyn i ditt tänkande, hoppas vi möts igen, Seneca! Nog har jag lärt mig en del även om jag inte kan översätta alla delar av dina tankar till mitt språk.

- Det har tyvärr varit så att vi lär oss för skolan och icke för livet. Gott att se att du tagit fasta på mina lärdomar, då de ska ses som en praktisk tjänst för livet och inte overksamma teorier. Sanningen står öppen för alla, den är ännu inte lagd beslag på. Mycket av den är lämnat åt framtiden.