Spaghetti

Varje gång jag går ut på gatan försöker jag att tänka mig att det är som hemma i västern. Mina boots slår mot trottoaren, jag försöker höra något eko, som i vilda västern. Jag hör inget eko, bilarna överröstar. Jag är en vilsen cowboy i storstadsdjungeln, prärien kallar mig. Jag vandrar genom kvarteren och känner ingenting. Tittar upp mot en kåk, spänner den i ögonen och skjuter ner den. Den lägger sig platt direkt mot gatan och stannar upp trafiken. Jag svingar min lasso om en taxibil och tar den i min ägo. Taxin tar mig till saloonen, som man måste åka upp med hiss till. Inne på salonnen beställer jag en biff. Jag får äta ostört, jag har inga fiender.

Inne på saloonen hittar jag en fager dam som jag tar med mig i taxin, vi åker genom vidderna till mitt näste, där man kan se ner på en stam indianer.
Jag tar fram mitt munspel och spelar en visa, men sen blir vi överraskade av ett gäng bandidos som besegrar mig och tar min ängel.
När jag sedan vaknar upp mörbultad är det som att alltihop bara har varit en dröm. Jag försöker känna doften av majs, men det går inte. Jag försöker känna präriens vind, men det går inte. Jag somnar om istället.

Hemma