Om en man

När man har bott i en stad i ett tag så kan man uppmärksamma vissa personer, vissa människor, om man är en smula observant.
Till exempel har jag lagt märke till en kille, som vi kan kalla "Percy": han är runt 30, kanske inte ens 25, ser rätt rockig ut, orakad osv... jeansjacka. Jag har sett honom på filmaffischer för någon svensk indie-film, på Skanstulls t-banestation med en barnvagn, ibland på en bänk på Fridhemsplans t-baneperrong, flera gånger har jag sett honom sitta på en bänk och röka på Alviks tunnelbanestation... han utstrålar alltid samma ungdomliga glöd, trots att han verkar ha barn. Kanske har jag lagt märke till honom för att han inte ser ut att vara pappa, kanske har jag lagt märke till honom för att han påminner om någon, någon man umgicks med i skolan, den där lite strulige snubben som egentligen var rätt harmlös och som man egentligen tyckte var rätt skön, med den där lite stökiga blicken, med lite ovårdat hår.
Och nu ikväll när jag närmar mig min port ser jag honom komma ut från internetkaféet (har han lanat?) och be ett gäng 15-åringar om cigg. Han blir nekad. In i mitt huvud far en impuls, som säger att jag ska ta med honom upp och bjuda honom på en av ciggen som jag fick av farsan en gång. Jag följer ingen impuls, jag går bara upp, öppnar dörren, tar bort några tidningar från dörrmattan och dricker ett glas vatten. Vem är Percy?