Det var en regnig tisdag. Jag hade lämnat in min cykel på reparation. Åkte buss. Sprang på blöt kullersten. Kom till museet där samtalet ägde rum. Precis innan det skulle börja. På entrédörren hade man satt upp ett a4-ark:
Dagens samtal mellan Göran Rosenberg och Gideon Levy är tyvärr redan fullsatt.
Jag trotsade pappersarket och gick igenom porten ändå. När jag hade gått upp för trappan gick jag förbi kaféet (där jag och J har haft massa bloggmöten) och kom till en vackert inredd salong. I salongen fanns några människor som köade in till hörsalen där samtalet pågick. Det var ett gäng. Alla ville komma in. Det skulle inte få komma in några fler. En man som jag antog var israelisk blev smått upprörd och försökte tränga in sig ändå. En översättare hänvisade till en personlig inbjudan han hade fått, men fick inte heller komma in. Gruppen av människor skingrades. Några, som översättaren, köpte något i kafét och satte sig och fikade, i hopp om att kanske få komma in senare. Några lämnade museet. En och annan gick indignerat runt och muttrade för sig själva. Det blir så effektfullt när en fullvuxen person blir sådär barnsligt arg på någonting. Det kan vara väldigt spännande att se en väldigt civiliserad man få spel.
Jag köpte en smörgås som jag åt i tysthet. Jag närde också ett hopp om att en gång få bli insläppt i hörsalen, men efter att ha ätit min smörgås och känt av stämningen, så gav jag upp. I shopen köpte jag ett vitt, avlångt kuvert. Det hade varit intressant att kasta sig in i knarkhandeln för ett tag, kanske några veckor, som sommarprojekt. Knyta lite kontakter i de södra förorterna, få lite nya insikter i det mänskliga psyket, fått en lite bättre uppfattning om hur det kan vara om man jobbar som yrkeskriminell i Stockholm på 2000-talet. Kuvertet hade jag kunnat lägga lite koks i, om jag hade gett mig in i knarkhandeln. Det gick några sekunder, och sen insåg jag att jag inte skulle orka. Skrev istället ett brev som jag la ner i kuvertet, och postade det sedan till en ö i Stockholms skärgård. Du kanske tycker att det är att bedriva knarkhandel, men kom igen, det kan ju inte vara särskilt illegalt heller. Det är i vilket fall inte lika jobbigt, för mig i alla fall. Snigelpost är mitt tjack.
På Värtavägen står ett intressant ekipage parkerat för tillfället. Den överbelastade Volvo 745:an med hästtransportsvagn utgör ett ovanligt inslag i den östermalmska gatubilden. Förhoppningen är att jag ska kunna referera från den ovanliga transportens kommande äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar