Detta är ingen början eller något slut; kronologer gör sig inte besvär, ni kan vända er till någon annan blogg. Jag är här för att berätta om mitt långa långa liv.. Jag minns så mycket att allt flutit ihop, det påminner lite om denna blogg; en organiserad oreda. Nå, det första jag minns.. Ja det måste vara Jerikos murar. Gosse, vad vi knotade. Först förstod jag inte riktigt varför jag skulle bygga dessa här, just nu! men i min ungdom var jag ofta sådär -- handla först, tänka sen.
Det hela artade sig väl och så småningom började jag märka förändringar runt om mig, det var ett helt nytt landskap, en ny miljö med sammanslagna hus och torg och marknadsplatser och fan vet jag. Allt möjligt nytt. På dessa marknadsplatser och torg hörde jag sedermera hur man viskade om statsstyre, om ordning, om handel, om sanning. Min gamla kumpan Reli Guillou'n tröstade mig då nymodigheterna kändes svåra, som han gjort så många gånger förut och det tog inte länge innan jag stod längst fram i urbaniseringsprocessen, ropandes "Gemenskap och värme, bröd och skådespel, bli något annat än bonde!" som något slags slagord för den nya tid vi stod inför. Ja dessa händelser satte djupa avtryck i mig, det förstår jag såhär i efterhand... Men något var fel, jag märkte att Reli G tog illa vid sig.. visst höll han mig samman så som han gjort tidigare, men det var något nytt i hans blick. Han verkade inte lika munter, hans förut så mångfärgade jag påminde nu mer om en stel dogmatiker; han spelade Mono i stället för Plura på sin panflöjt.
Vi brukade ofta sitta ner vid det som vi kallade för rullstenen och rista lite förstrött i stenarna från gång till en annan, men plötsligt så sa han högt att stenristningar enligt honom nu börjat BETYDA något, NÅGOT STORT. Jag fattade knappt vad han menade, men kanske kunde jag ändå förstå att han var på väg att växa upp och nu ville ha struktur och sammanhang, medan jag fortfarande kände mig som ett stort barn och mest ville leka med tjejerna inne i stan. Men i takt med att jag började tänka på min tillvaro på denna planet förstod jag att jag också behövde en lösning, ett mål. Jag ville ju att denna resa jag genomgick skulle bli lite trevligare, få sällskap på vägen om inte annat... En kartläsare i natten. Men nu måste jag vila en stund. Så att jag orkar berätta fortsättningen!
Då ska ni få höra om mitt första jobb och min första fylla.
Mvh,
Mäni Skaan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar