Det händer att jag inte har något att skriva ett blogginlägg om. Det händer egentligen rätt ofta. Slå ut hur många procent av min vakna tid som jag har ägnat åt den här bloggen sedan den startades och... ja, häpna. Förbluffande lite tid har ägnats åt varje inlägg här. Hela arrangemanget är en parodi på planering, kompetens och seriositet.
Men vi fortsätter. Eller jag. Det finns två kroppar som sköter den här bloggen. Här, på den ena sidan, verkar jag - den lilla kufen. Några stunder om dagen tänker jag mig att jag borde hålla på med något konstruktivt. Men jag återvänder alltid hit, till det här vattenhålet. Åtminstone bloggtörsten släcks.
På den andra sidan verkar min kompanjon. Jag vet inte vad han gör idag. Kanske tänker så att det knakar. Men jag kan inte höra det, för att vi bor på varsin sida av staden. Den dubiösa staden, som många vill fly ifrån och ännu fler kanske vill flytta till.
Jag snackar massa goja som vanligt, men det underlättar att föra ner det i bloggbaserad textform. Vad som än sägs så blir det ett snäpp viktigare tack vare att det bloggifieras. I övrigt finns inga tecken på att det skulle innebära någon triumf för det skrivna ordet.
I pajpen finns nu stökbloggen, som handlar om stökiga rum. Efter att ha sett ett antal sådana, tänkte jag att det behövdes göra någonting åt det. Alltså tänkte jag starta en bildblogg med stökiga rum. Skicka gärna in era stökigaste bilder till stokiga_rum@yahoo.se.
Jag tar babysteps nu för att tillfriskna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar