Denna person. Hur ska man beskriva denna människa.. Lite sådär lugn och trevlig, små glimtar av vanvett i ögat. Men mest av allt beskedlig. Känns som om han väntar på något. En besökare med information?. En mytologisk gestalt? en Hermes och någon grekisk hjälte med ett världsomvälvande uppdrag kanske störtar in. Kastar ur sig några slamsor av visdom i en meningsskapande process som leder till äventyr.
Denna skäggiga väktare. Han kan ju knappast beskrivas som en resenär. Snarare en barriär. En disksvamp som suger åt sig lite gott och blandat och sen ligger där och jäser i sitt smutsbad. Tummar på hygienen och trummar på teorier, tycks liksom inte tillämpa så mycket av det han uppfattar som sin inneboende kraft.
Det som framför allt saknas är väl buset. Eller kanske finns det där, slumrandes. En potentiell aktivist av barrikadrang med anlag för diskussioner om trendiga diskurser. Det känns som om något slags existentialistiskt påbud skulle resonera väl med strängarna i personens inre. Bara tanken är tung, livet lätt. Gör ditt drag och riskera schackmatt i stället för att satsa på remi hela tiden.
Nu tar han upp en broschyr om Strindbergs infernokris och skummar igenom sidorna med blicken. Vårens första spöregn faller över plåttaken. Det är sent och dags att gå hem. Jag dricker upp mitt kaffe och springer avklädd till nästa människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar