Ibland blir det fel

...Ibland blir det fruktansvärt fel. Den här gången blev det det. Av en händelse hade jag en del pengar på mig. Under en helg då det var alldeles för kallt ute för att vara ute så var jag inne och lagade mat för ett helt år. Jag gjorde pannkakor, thaigryta, pyttipanna, stroganoff, hamburgare, minestronesoppa, biffar, tacos och gratäng för 52 veckor. När jag gjorde det kändes det helt ok, det var först långt senare, när elen gick och frysen pajade som jag insåg att det hade blivit helt fel.

En morgon vaknade jag upp och trodde att jag var en novell av Jens Lapidus. Det var hemskt. Det höll i sig fram till lunchtid. 

Jag tänkte att bloggen skulle handla mer om litteratur, men det gick ju inte. Bara att lägga ner. Det händer fortfarande att jag drömmer om grisar. Små oskyldiga grisar. Vad de vill mig vet jag inte. Nu vet jag bara en sak: den här bloggen har helt andra mål. 

Jag har ofta varit rädd för framtiden och dess potentiella hot. Jag har ofta varit rädd för mig själv. Jag har ofta varit rädd att det här inte betyder någonting. Jag har ofta varit, rädd som jag är.

Jag ser slutet av den här berättelsen. Var god och uppdatera sidan. Gå och lägg dig ty det är sent nu. Kul att ses ändå.