Det... ser inte ut att hända - inte nu iallafall. Ja, vad kan man då säga om... att köra bil. Det finns ju mycket att berätta, egentligen. Rätt knäppt. Stundtals en parodi på civilisationen, för att återanvända en beskrivning som Janne Guillou levererade i sitt program "Grabbarna från Fagerhult". Finns att se någonstans där ute på nätet.
Jag träffade en framstående profil inom fetmaforskningen, frågade om han hade träffat Sveriges fetaste person och det hade han: 275 pannor hade personen i fråga vägt. En arbetande herre i Visby som cyklade till jobbet varje dag och hade med sig "en hel falukorvsring" när de andra hade med sig korvmackor till lunch. Hur cykeln hade kunnat hålla så länge visste ingen. Jag blev rätt förvånad när jag fick höra att han bara vägde 275. Ändå rätt lite i jämförelse med exempelvis USA, där de fetaste personerna väger närmare ett halvt ton. Det är nästan det dubbla än han på Gotland. Det säger nog en del om Sverige i förhållande till USA, ändå. Jag undrar hur mycket Sudans fetaste person väger. Eller Moldaviens. Kanske så lite som 175 kilo, vad vet jag. 175-kilosexemplar lär man väl kunna hitta på studs i vilken amerikansk delstat som helst.
Myggen har bitit mig, jag har slängt en snigel, kollat på fransk film från 1985, betygsatt lite på filmtipset, läst UKON, burit tunga möbler, d-sugit, sörplat kaffe, struntat i en tex mex-buffé, lyssnat på sommarprat, badat i lagun. Det finns åtminstone en lagun i Stockholmsområdet, den finns på Ekerö. Jobbig att ta sig till utan bil. En udda strand mitt ute i ingenstans, som det heter. Med människor som bidrar till en tung camp molloy-stämning. Tungi bemärkelsen heavy trance i ljudanläggningen och oförblommerad korvgrillning i takt med kubbspel och grisfestligt tältande.
Jag tappar fattningen, handlar glass på Coop Forum i Blomma Brocks (twister aka Spirello aka den där färgglada isglassen) och lyssnar knappt på musik längre. Vad gör jag då? Steker podcaster istället, förstås. Nu har jag inlett det här sabla lyssnandet och nu ska jag baske mig avsluta det också. Och hör sen. Jag har en del kvar att upptäcka innan jag kan säga att terrängen är sonderad.
Jag fick höra fakta om Öland och 60-talet (som jag älskar). Ett 60-tal som jag vanligtvis inte brukar få höra om, det 60-tal när man for till Polen för att göra abort och då man ingick studentäktenskap och kunde fara runt i Europa och vakna i kohagar för struntsummor. Ah, dessa forna tiders struntsummor! Nu ska jag eventuellt ta hand om min rygg lite. Snart åker jag själv ner i Europa, med ett starkt gäng. Historien upprepar sig, ska jag också få hitta mig själv under en bro i Budapest precis som alla andra européer har gjort. Nä, det blir nog inte så. Jag har inte ens tänkt att supa, men vi får väl se hur det blir med den saken. Danmark, Tyskland, Schweiz, eventuellt Tjeckien, kanske Frankrike. Två veckor som kommer att gå otroligt fort! Vi kommer knappt ha hunnit sätta oss i bilen för att bränna ner till badhuset i Vals förrän det är dags att rulla in på färjan tillbaka till det modernaste hålet i barrskogsbältet.
Kom gärna med tips på vart man åka i "det okända Tyskland" eller annorstädes. En och annan kurort i Bayern ska försöka hinnas med. Djupa dalar, åar och idylliska ostar är det som gäller. Jag skulle kunna lägga upp någon pittoresk vy över det tyska höglandet men jag orkar inte. Man får hålla till godo med texten. Om möjligt se bilderna i texten, kanske krävs det god inlevelseförmåga för att kunna göra det. Jag vet inte, jag har jobbat och inte tänkt så mycket på sådana saker idag. Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar