Romantiken

Sista november idag.
Medan karusellerna sover så går jag till simhallen och kör några längder. Tack, det är bra så, var det något mer. Jag köper 2 kilo ris och sätter mig vid skrivbordet. Provar det mesta, ingenting fungerar. Jag övar på min autofiktion och mina skisser och kommer ingen vart. En liten katt fastnar i motorn på en bil och några människor med helt olika bakgrund samlas för att lösa problemet. Ska vi ringa brandkåren? Men vad skulle de göra. Det är så fint när vitt skilda individer gör grejer tillsammans. Stekarbruden och den mystiske halvlodaren. Det är så sällan de möts. När de gör är det som att fin musik uppstår. Jag gör ett försök att tonsätta den. Det går inget vidare. En SÅ stor människokännare är jag inte.
Vad händer annars? Adventsljusstakarna har tagits fram, adventer firas, utan att någon vet varför. Stormen anfaller oss men vi sitter tryggt och dricker glögg som om det regnade. Inte en käft på gatan. Ingen säger något.
Alla säger något. Jag måste sätta upp fler affischer här hemma, jag måste färglägga mera! Jag måste skriva fler recensioner. Recensera min lokala busshållplats, min lokala sopstation, mitt lokala grovsoprum. För att allting är en film.
Vissa stunder är det verkligen smärtsamt likt en film. Man undrar när regissören ska säga TACK! men det kommer aldrig. Det som händer är att man själv vaknar och kommer på sig själv med att vara sugen på snask så att man måste avbryta och gå och köpa Daim. Det är vad som händer. Det är ju hemskt, egentligen. Men vad ska man göra?
Jag tog på mig mina varmaste stövlar och korsade isfält. Behövde ingen kompass ty jag var hemma överallt.
Om jag bara får låna några idéer så lovar jag att jag ska ta hand om det här. Du/ni/det får tillbaka det senast i februari 2012. För att just nu har jag inget alltså. Kom igen då schysta, bara några?
Ni väntar förstås fortfarande på den stora samplingen. Håll ut, en dag kommer den. Efter den behövs inga fler. Den kommer att tillgodose så gott som alla behov.
Men livet är så mycket mer än beats. Det handlar om flow också. Och rhymes. Och timing, för höge Farao, TIMING! Vad hade livet varit utan timing. Jag har säkert glömt något. Det är så, man glömmer så lätt. Jag kan inte hålla reda på allt när min stora grej i livet för tillfället är blyerts. Och målgruppen 15-20.
Ni undrar förstås varför. Tro mig, det gör jag också.
Jag tänker mig liksom att nästa steg är bubbel. Bort med kaffet, fram med bubblet. Mjölkbubblor. Bubblig chokladdryck. Mm, gott!
Det kommer såklart aldrig att slå.
Fragmenterad precis som förut.
Under belägringen av min hjärna var ordet Beppe det enda jag kunde höra.