Kommunikationsformerna har kalibrerats och jag försöker att välja hur jag ska uttrycka mig med någon sorts fingertoppskänsla. Plura lever på toppen av fingrarna och spelar in sig själv och några andra broilers i ett kök för teve. Det är så spännande att se någon annans kök genom en teve, är det inte? Flygvapnet har börjat dyka upp i tidningens texter igen, nu ska man börja kriga igen. Jaha, okej. Kärnkraften är ett annat gammalt ord som syns i tidningen, tillsammans med det nya ordet dumstring. Kommer de att bli vänner någon gång? Det känns osannolikt. Världen är ett osannolikt rymdskepp, drivet på massa suspekta bränslen och friska människors ofriska idéer. Ingen vet vart det är på väg, men det rör sig framåt ändå...
Jag kan ju välja att twittra det här eller att ta ut det i ett parti basket nere på gården. Eller kanske sublimera det till ett besök på Casino Cosmopol på Kungsgatan - där tusenlappar fladdrar och pokerkorten får lätta fuktfläckar av all nervös handsvett.
Ordet "Högdalen" svischar igenom minnet, intellektet och intuitionen. Den gyllene treenigheten som ska ta mig till stjärnorna genom svårigheterna, genom de nedlagda kommunalkontoren, de livlösa betongdjunglerna, de dränerade träsken, från källare till vind.
I Högdalen kan man köpa billigt jordnötssmör och utgallrade biblioteksböcker. Besöka en kyrka och befinna sig på promenadavstånd från Stockholms högsta punkt, Hökarängstoppen.
Sen kan man åka därifrån tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar