Det talas om mallar, och recept på hur man skriver en bra och populär blogg. Det sägs att det finns hemliga formler, någonstans där ute, som har lösningen på allt vad skrivkramp, nollkommentarsträsk och bloggpest att göra.
Men några sådana formler eller mallar hittar jag inte. Jag kan ägna flera kvällar och nätter åt att googla (jobbar ju på dagtid) bloggmallar och skrivarformler, men jag hittar ändå inget. Inget som gör mig rikare, smartare, populärare, bättre, mer skicklig på att blogga snyggt.
Istället får jag kämpa vidare, på egen hand.
Med egenhändigt ihopsnickrade inlägg, ojämna och trubbiga, precis som det är när det handlar om hemmabygge.
Lite hafsigt och slängigt blir allting, det är inte någon professionell som har byggt ihop det här, tänker man.
Med hjälp av lim så de grejer som funnits suttits ihop, typiskt hemmabygge. Inget organiserat förråd, ingen känsla för vad som ska komma när och hur. Helt plötsligt står man i en tunnelbaneuppgång i Stockholm, rätt tidigt 2000-tal. En frifräsare är i full gång med att rita sin signatur på den stängda kioskens neddragna galler. Nästa ögonblick så står man i israeliska öknen och samlar stenar som ser snygga ut efter att ha legat och skräpat i tusentals år, framför hebréers, palestiniers, drusers, beduiners och eventuellt kopters ögon.
Och vänder man på bygget är man plötsligt inne i en djupt personlig scen, i ett inrett rum, med utsikt över en stadsplanerad gård, efter mörkrets inbrott. Scenen som utspelar sig är kvällen innan en person ska börja ett nytt jobb. Huvudpersonen sitter och övertrampar gränsen för vad som är rimlig tid att vara uppe om man ska gå upp klockan sex dagen efter. Om man ser på detaljerna på hemmabygget kanske man får syn på ett gammalt Corn Flakes-paket. The original and best. En gammal tv-reklam för Japp skymtar i fonden, och där ligger ju en gammal dubbel-VHS med filmen "Woodstock". Överallt pratar människor hela tiden, till varandra, genom sina böcker, ut ur osynliga megafoner, som någon i en för länge sedan glömd generation glömt att kompostera. De gör massa saker också, saker som någon har ett intresse av att berätta. Man kollar på teve och går och lägger sig. Äter rabarberpaj och spelar lite tv-spel. Tar studielån och läser om den europeiska socialdemokratins kris i tidningen. Får reda på att någon i veckan har bränt upp sin bil av misstag och tar en söndagspromenad. Lyssnar på Anna Järvinen och tar avstånd från sin privatekonomi. Får ett oväntat sms och ser en papperskasse lösas upp i ett snöfall, samma dag som det blev sommartid. Just det ordet gick även att höra ett gäng friska grabbar och tjejer skrika, på en busshållplats mitt i Stockholm. Sthlm Boyz 'n' Girlz.
Sedan lämnar man hemmabygget, låter det få vara för sig själv, kanske sjunka ihop lite. Man kanske inte återvänder till det. Det finns grovare grejer där ute, som är stadigare. Som har mer finess och styrka. De är snyggare och smidigare. Men först vill man sova lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar