Det fanns en man, hans namn var Erik Omm. Han var son till Jörgen Omm, som var bror till Harald Omm. Jörgen med J, vafan.
Erik Omm fastnade en gång i en hiss.
Han sprang exalterad genom portarna, in i en byggnad. Full av energi tryckte han på knappen till en av hissarna.
Hissen skulle ta honom upp till nya plan.
Han fastnade mellan två våningar... för en stund.
Ingen vet vad han egentligen gjorde under den stunden. Möjligen inte ens han själv. När han så till slut kom ut ur hissen ställde han sig på golvet och sträckte på sig, sen gick han ut i trapphuset och gick upp för trapporna. Han såg ut genom ett fönster, såg några måsar som flög. På nåt sätt verkade han självsäkrare än någonsin. Hans steg var långsamma och varje trappsteg kändes. Varje våning hade sin lukt och sina personer. Hans sulor knirrade när de trycktes mot trappstegen. Sen var han uppe. Längst upp var det skönt och luftigt. Han såg en kopp i ett diskställ som han tog och fyllde med kaffe från en kanna som stog på ett bord. Sen såg han ett kylskåp och tog ut ett paket mjölk som han sedan hällde ner i koppen. Kaffet smakade bra. Det kändes som att han aldrig druckit kaffe förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar