Högskoleprovet 2010 - orddelen

Det här var en gammal idé. Eller, den börjar bli gammal. Om man får tro Platon blir aldrig idéer gamla eftersom de kommer från en evig värld!

den här bloggen var kanske en gång tänkt som en fabel,
nu verkar det ha blivit en koncern av tankar,
dom är högmodiga och eventuellt inga samariter
det är befängt att säga att det här skulle vara nån sorts jokk för själen
snarare handlar det om nån sorts sovring, i olika tempus,
men vafan, allt vi skrivit här har bara varit dagsländor, griller...
ändå har vi otvunget skövlat alla idéer vi åtminstone själva haft om vad en blogg är.
men nu är det dags att uppdaga grejer: till exempel är inte den här bloggen någon sura,
och det förelåg aldrig några korpulenta visor som skulle formalisera dig.
Egentligen kanske det bara handlar om ett pådrag... en insats av resurser... för oss har resurser alltid varit en kärnfråga, som hematologin är för myggan.
Vi följde Svullos råd och kanske skapade vi ett alltför spatiöst rum på nätet, som bara verkade fyllas med en kakofoni som bara tillgodosåg oss själva... om ens det!
vi kanske ympade lite för mycket då... kanske hade en alldeles för glupande inställning till livet, för vår ambition visade sig vara karg. Vi lärde känna en snubbe som hette Noll Kommentarer... fick våra fiskar varma.

resultatet blev en andefattig blogg. vi kanske borde satsat på en snyggare passepartout? kanske lite mer ockra? nåt som hade lite mer relevans med våra riktiga liv?
men vi erkänner. vi är inga förfarna bloggare.
det kan synas vara så iaf. men vi ville göra något åt den indolens som vi såg överallt asså... göra nåt åt den här känslan av att själens är livegen.. okej, inte riktigt kanske, men alla vill väl...? vi försökte bland annat utforma nån sorts känslornas aritmetik. vi ville iaf påbjuda ett alternativ till all skit. Ja, för fan, kalla oss indignerade, men vi tycker fan att det bulla hade förtagit det balla. vi kanske bara ville bygga något utan namne?

/.