Jag vill skriva att jag heter Mozart. Ska det vara internet så ska det vara på låtsas. Ni som tog bort kommentarsfunktionerna från hemsidorna och ni som började leva via någon hemsida istället för på riktigt, ni har inte fattat NÅGONTING.
Så jag heter Mozart. Allt snack... om att man skulle vara en främmande person för sig själv från den ena dagen till den andra, allt snack om att livet är ett dynamiskt expresståg, på väg mot oanade höjder... känns så fel ibland.
Imorgon blir vi 7 miljarder här på jorden, det är stort. Och samtidigt ynkligt. Hade vi skött saker på andra sätt hade vi kunnat vara 50 miljarder personer nu, och vi hade kunnat kolonisera andra planeter för länge sedan om vi hade haft lite mer STAKE.
Allt snack... om någon tysk fenomenologisk filosof som omkring år 1900 gjorde den grandiosa upptäckten att jaget upplever ett förgånget stadium av sitt medvetande genom minnet... att den vi en gång var är lika främmande som alla namnlösa ansikten i gatuvimlet... det köper jag inte längre. Jag trodde på det hösten 2009, när jag tränade jiu-jitsu och läste Yukio Mischima samtidigt som jag försökte bevisa för min omvärld att det gick att enbart leva på keso, tunnbröd och tomat utan större effekter på ande- och driftliv. Jag övergav de där idéerna rätt snabbt, förstås. Eftersom det mest är SNACK.
Jag ska rita en serie om det nuvarande läget och sedan gräva ner den i Pildammsparken i Malmö. Det ska passera några år och samma dag som jag står i mitt badrum och drar bort mitt första gråa hårstrå från hårbottnen på mitt huvud så kommer ett sällsamt sällskap att gräva upp serien och sedan läsa den och torrt konstatera: bli rik eller dö FÖRSÖKANDE.
Anteckningar från en ofrivillig cicerons skrivbord, högaktningsfullt och sedligt,
Mozart,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar