På spotify hör jag en reklam från Försvarsmakten. De motiverar en att söka sig dit med orden "göra skillnad".
Jag stannar upp lite i mitt spotify-lyssnande och tänker ett tag.
"Du kan göra skillnad".
Skillnad.
Smuttar på orden. Du. Kan. Göra. Skillnad.
Kan sitta och läsa tidningen. Se alla krig som pågår. Undra "varför gör ingen något".
Kan bli militär och få ett vapen och lumparpolare. Sedan gå ut i krig och försvara. Först följa officerens order och hänga i gäng, bli stark och smidig i kroppen. Ibland ha permission och ha lite kul. Men mest göra som uppgifterna säger, lyda officerens och majorens order och styra upp försvaret. Använda ett automatvapen, precis som i cs, fast på riktigt. Känna hur varenda led i kroppen spänns, hur svetten rinner ner längs ryggraden, vara tuff. Ljudet av militärkängor som trampar ner ett blåbärssnår i en vanlig norrländsk barrskog.
Bli utbildad. Åka ut på uppdrag, göra sin plikt. Ha ett sikte. Stänga av alla andra kanaler som går i hjärnan.
Komma hem. Inte riktigt fatta vad som har hänt. Fragmenterade minnen. Tillbaka i Sverige, där mjölken står i mejeridisken och bussen går som den ska. Få respons. Ta in medierna. Sitta och läsa tidningen. Se alla krig som pågår. Veta att man var med på ett hörn. Tycka att det finns en skillnad på hur det såg ut förut, innan man blev militär. Kunna säga till sig själv: "jag gjorde skillnad".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar