Idag tänker vi på den eviga kärleken och vad den betyder för oss. Häromdagen funderade jag på om vi inte skulle skrota kärleken, bara lägga ner allt, mygga av skiten. Sedan dess har jag kommit på andra tankar. Jag har sett så mycket fint, små diskreta känslor vart jag än har gått. Det har varit svårt att inte ryckas med.
Det är väldigt sällan som livet stämmer. Bloggen känns oförklarlig, nästan borta. Jag ligger i soffan och kollar på Annas eviga. Långt bort ifrån allt det som jag en gång kallade mitt. Världen rör sig allt längre bort ifrån det som den en gång kallade mitt, Mitt Romney. Mitt Romney åker tillbaka till sitt Salt Lake City och knäcker ihop lite grand. Han får ta och rycka upp sig, investera i lite hedgefonder.
Man vet helt enkelt inte vad som kommer att hända. Dörrarna öppnas, dörrarna stängs. Jag skrapar bort lite smuts från fönstret, smuts som har kommit dit av inställda avgångar och för mycket missanpassad inkomstgaranti. Misslyckandenämnden pumpar in pengar till osäkra personer, ger de en anledning att fortsätta att klanta sig.
Det är mörkt utanför biljarden, ett paket cigg har sakta börjat lösas upp på marken där framgångssagor och historiska missar har trängts under alla år. Brevbäraren går förbi, upptagen med all viktig post som ska få oss att komma upp nästa dag igen. Teckningar ligger på en byrå och hinner aldrig sättas in och skickas iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar