Kombinerar civilisationen med naturen när jag lagar. Lagar efter egna recept. Somliga kvällar blir det rätt bra, andra smakar det inget särskilt. Många kvällar är det mest funktionellt, måste ju få i mig något.

Varje dag är som en idé, ett koncept som någon en gång drömde om. Eller var rädd för. Vissa dagar är bara små skisser, försiktiga drag med pennan inför en kommande tid. Den tiden kanske aldrig kommer.

Jag gör något nytt varje dag, vare sig jag vill det eller inte. Så gjorde jag något helt nytt även idag. Åkte i en bil med två lettiska män. Var inne på en privatpersons personliga hemsida om Strindberg. Glömde bort det engelska ordet för kvast.

Det där med att se det unika i varje dag är ett gammalt trick, för att råda bot på tristess och ångest.

Det där med att se igenom fina metoder som kan avvärja dystra stunder, är ett jävla otyg.

Av allt att döma är det inte längre någon som bevistar den här bloggen. Vad det betyder vågar jag inte spekulera vidare djupt i. En märklig kraft tvingar mig att skriva vidare och fortsätta att uppdatera.

Jag kunde ju producera blogginlägg i det dolda och aldrig mer uppdatera, men det kanske inte skulle spela någon roll. Den här bloggen har hamnat i bloggarnas Bermudatriangel, en plats dit ingen längre tar sig frivilligt.

Det är en förbannelse, det är vad det är. En hemsk förbannelse. Varför plågas just jag av detta öde?

Får som vanligt inget svar.

En vacker dag ska någon på måfå googla "indisk pappa" och hamna här. Denne slösurfare ska aldrig mer behöva gå hungrig, aldrig mera behöva söka efter stimulans, då allt denna person någonsin kommer att behöva kommer att finnas här. Uppdukat, uppdaterat och uppfordrande.

Vilket hemskt liv, att aldrig få vara hungrig eller vara i behov av något. Hur länge skulle man vilja leva så? En, två veckor? Ett sånt liv har ju ingen som helst riktning.

Det är också ett av våra stora mysterium, förhållandet mellan behov och mättnad. Den svåra balansgången mellan att ha någon riktning och att inte ha någon. För vissa är detta svårt, ty de blir aldrig mätta.