Ägd av livet

Något måste fram! Åh, all längtan som jag går och bär på!

Det var ett tag sedan jag skrev i bloggen. Hädanefter ska jag ägna mig åt patafysik, taxikurir och kulturvetenskap. Och en del islamsk konst. Jag ska se Quentin Tarantinos nya rulle och bli bättre på att laga falafelrulle. Dessutom ska jag få massa bollar att rulla. På något sätt är jag nu väldigt ägd av livet.

Läget är darrigt för tillfället. För löst i fogarna och alldeles för stressvänligt. Jag funderar på att gå ut men jag måste sitta inne och skriva nu. Skrivandet, det förbannade skrivandet. Hur kunde jag söka mig till det!

Läser Lukas Moodyssons senaste bok med stor behållning. På ett skickligt sätt lyckas han vara äkta. Det kan vara stort att vara äkta. Jag har försökt att tona ner min flamsighet på sistone. Det har väl gått bra för det mesta. Då och då rycker det till i kroppen och jag känner mig tvungen att gå loss på något fånigt ord, någon spännande dialekt, någon spännande måltid.

Övergången från ett slags liv till ett annat märks väl inte minst här på bloggen. Förskjutningar sker i strukturen och det som en gång var taffligt och oläsligt kanske kan vara av intresse idag. Eller så är det fortfarande häpnadsväckande rörigt och inaktuellt alltsammans.

Jag spelar betapet med mig själv i mitt inre. Vi turas om att lägga ord från förr. Chill, sömntåg, clean, rövlotto, wannabe, slask, nötknäpperi, pappe, fetsmock, naturvis, kördness, stramis, glädjemoll, gubbslok, klockish, trumanfenomenet...

På något konstigt sätt är allt som förut. Fast att det är en helt annan tid nu. Okej - inte helt annan. Men nästan. Du vet, känslan.

Åh, all längtan som jag går och bär på. Något måste fram.