Hm, mycket i pipelinen (som vanligt).
Ibland känns det som att orden inte räcker till.
Senaste tiden har kantats av släktforskning, bilresor, jobbsökningar, skolor, wikipedia-artiklar och lite unken modernism. Med andra ord är det mesta som vanligt.
Sitter på ett bibliotek, ser böcker framför mig. Böcker som jag aldrig kommer att läsa.
Lyssnar på "Electric Soul 1974-1984" och planerar sommaren. Sommaren ska bli jobbig. Och sann. Det är viktigt med sanning. Sanning och relevans.
Jag kanske är för hård mot mig själv. Går upp sju på morgonen, läser lite i "Stäppvargen", äter yoghurt.
Vad gjorde jag för ett år sedan? Skrev här, på bloggen. Gick runt i andra cirklar, inte helt olik de jag går runt i idag. Satt på något tåg och såg bort mot horisonten. Drömde om kakor gjorde jag! Kanske.
Jag lär mig något nytt varje dag. Idag: insåg att jag har en fäbless för obskyra handdukar. Jag fick ingenting gjort igår, kände jag. En ytterst subjektiv åsikt. I själva verket levde jag på som vanligt, läste lite tidning, tryckte på några knappar och tangenter, fick någon att skratta.
Jag har kommit så långt nu i det här, så det vore rent dumdristigt att bara lägga av. Vilket annat projekt som helst vore rent dumdristigt att inleda. Exempelvis: taxichaufför, kriminalvårdare, grafiker.
Jag är redan grafiker! Har ni inte sett våra fina mönster här på bloggen. Det diffusa men ändå fullt rimliga sambandet mellan Harald Omms vedermödor och våra egna neuroser, versmåttet i dikterna och de långa pauserna. Små kristaller av meningar och nonsens, fritt fram för er att ta del av och åtnjuta.
Kriminalvårdare också!!1 Många brott har vi bekämpat med våra inlägg. Tjuvarna som tog vårt förnuft, de rationella skurkarna som bestal oss på våra bästa känslor. Med hjälp av bloggen har vi åtminstone lyckats förebygga några riktigt grova brott från att begås. Utan bloggen hade det varit rena rama High Chaparall här.
Taxi då? Ja, även chaufförer på internets mer bortglömda gator och torg har vi varit. Åh, javisst. Se bara efter själva!
Framtiden ser ljus ut, så var beredd med persiennerna. Och ljuset går liksom sanningen inte att sätta för helt och hållet, för att det går inte bort. (För att parafrasera Elvis).
Länge leve vardagens mystik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar