Det var en gång jag satt på en bänk. Vilken bänk som helst egentligen, just den här var belägen mitt i stan, i Spökparkens barocka miljö. Man får ju lust att locka fram pretentionerna, ge akt på historiens vingslag med en fet liten dragspelare bredvid sig. Jag vill göra om den här bloggen, få den att förstå mitt liv. Inte bara skriva rälspoesi, snarare aktualisera dessa små små funderingar till att spegla en större idéströmning. Som nu..
..men sitter jag här i velourbyxor med en P2 och fingrar på en lapp där det står:
"Hoppa av italienskan!" och "Skapa CV", eller?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar