Whatever

Tjena, sorry för att vi inte har varit så aktiva på senaste.
Det har varit mycket, detta är ju bara en alternativkarriär som ni säkert redan visste.
Vi är ju mångsysslare. Vi. Är. Mångsysslare.
Viktigt att veta vem man är. Vad man ska vara bra för. Vad ska man hålla på med. Vad man ska finnas till för.
Sannolikt anser du att detta är kokett skitsnack. Boom, det är falafelns dag. Falafeln är bra, den brukar få de mest initierade köttätarna att överge sin ståndpunkt för en kväll.
Det är också en modern anrättning, så den passar bra för oss. Receptet kan du själv hitta på google, jag tänker inte bifoga nån jävlä länk.
Kanske lyckades jag villa bort en och annan läsare där, kanske inte. Vad snackade vi om förut? Det du... varsågod att gå tillbaka.
Jag har t.o.m. glömt varför jag startade den här bloggen. Jag intalar mig själv att den var menad som en välriktad smocka till den etablerade kultureliten, men det kan också vara att jag vill vara först med något. En tredje idé är att det handlar om att säga fuck you på ett språk de flesta inte behärskar.
Det finns en fjärde option också (har du tänkt på att det alltid är fyra, fyra årstider, fyra vätskor i kroppen, fyra människotyper, fyra par kalsonger i garderoben OOPS för mycket info).
Jag startade den här bloggen med ett kall. Några månader senare fick jag kalla fötter. En morgon vaknade jag och det var kallt. Sen somnade jag om och drömde om påläggskalvar. Sen tog jag jobb i tunnelbanan. Varje gång jag åkte in mot Fridhemsplans tunnelbanestation var det som att tiden stannade, och jag såg mänskligheten passera revy. Min hjässa blev sedermera kal.

Om en man

När man har bott i en stad i ett tag så kan man uppmärksamma vissa personer, vissa människor, om man är en smula observant.
Till exempel har jag lagt märke till en kille, som vi kan kalla "Percy": han är runt 30, kanske inte ens 25, ser rätt rockig ut, orakad osv... jeansjacka. Jag har sett honom på filmaffischer för någon svensk indie-film, på Skanstulls t-banestation med en barnvagn, ibland på en bänk på Fridhemsplans t-baneperrong, flera gånger har jag sett honom sitta på en bänk och röka på Alviks tunnelbanestation... han utstrålar alltid samma ungdomliga glöd, trots att han verkar ha barn. Kanske har jag lagt märke till honom för att han inte ser ut att vara pappa, kanske har jag lagt märke till honom för att han påminner om någon, någon man umgicks med i skolan, den där lite strulige snubben som egentligen var rätt harmlös och som man egentligen tyckte var rätt skön, med den där lite stökiga blicken, med lite ovårdat hår.
Och nu ikväll när jag närmar mig min port ser jag honom komma ut från internetkaféet (har han lanat?) och be ett gäng 15-åringar om cigg. Han blir nekad. In i mitt huvud far en impuls, som säger att jag ska ta med honom upp och bjuda honom på en av ciggen som jag fick av farsan en gång. Jag följer ingen impuls, jag går bara upp, öppnar dörren, tar bort några tidningar från dörrmattan och dricker ett glas vatten. Vem är Percy?